Att stöda asylsökande

417
13389

Finländarna har tagit emot över en tjugotusen flyktingar från krisområdena. Ett varmt mottagande är ytterst viktigt för att de som kommer skall känna sig välkomna. På arbetstagarnas ansvar är att koordinera hjälpen vettigt. Det behövs också yrkeskunskap och kunskap om mångkulturalism.

I säkerhet. Det oftast den starkaste tanken, då en som upplevt skräck och flytt från ett krisområde, kommer till Finland. Elli Heikkilä från Migrationsinstitutet säger att det första mottagandet är ytters viktigt. Man vill förmedla åt de asylsökande att de är välkomna.

– Man kan servera en varm måltid åt dem som kommer. Det kan vara den första ordentliga maten de får på många dagar. Människorna har tvingata vara ute länge och de är nedkylda. Nyckelord blir ett äkta bemötande och att någon bryr sig om.

Man har inte nödvändigtvis något gemensamt språk, därför blir närvaron viktig.

– Då vi möter en människa, som människa, märker vi att de asylsökande är olika, trots att de skulle komma från samma kultur.

De asylsökande kan inte ta till sig nya vanor, nytt språk och ny kultur på en dag. Enligt Heikkilä är det till en börja skäl att verka på ett sätt som är bekant för dem som kommer. Kvinnor hjälper kvinnor och män hjälper män. Det lönar sig att bemöta de minderåriga på samma sätt. De finländska jämnställdhetskulturen kan man ta med i diskussionen så småningom. Det skall man också komma ihåg att ensamkommande män och kvinnor sover i skilda rum, vilket man bör observera vid inkvarteringen.

På den anställdas ansvar

Arrangemangen med nödinkvartering och mottagande av asylsökande kan inte genomföras utan frivilliga. De anställda har dock ansvaret för organiseringen.

– Yrkesmänniskan utför hjälparbete till sin profession, är anträffbar vid vissa tider och har fått utbildning för arbetet. Hen har instrumenten. Den frivilliga ser på sina egna tidtabeller, när man kan delta. Rent konkret får man bara immateriellt värde av arbetet, summerar Heikkilä.

Då man instruerar frivilliga är det bra att föra fram vilken situationen är och ge information. Den anställda bär ansvaret, eftersom hen har kunskap, t.ex. om traumatisering efter krig.

Heikkilä säger att för de frivilliga, precis som för alla andra, är hjälpandet en process som går åt två håll, man lär sig av varandra.

– Finländare kan för asylsökande och fiska, plocka bär och bekanta sig med naturen. Ifall den som kommer inte orkar annat, kan man sitta på en parkbänk, konstaterar Heikkilä.

De som kommer behöver också en hel massa praktisk hjälp. Man måste visa för dem hur olika saker, så som spisen, kylen och tvättmaskinen fungerar.

Det kan gå också så att den frivilligas iver tar slut och man orkar inte mera komma till platsen.

– Den frivilliga borde, i tid, berätta att man tänker sluta, så at en efterträdare kan skolas upp.

Man måste arrangera program också för de frivilliga, poängterar Heikkilä. De kan göra något tillsammans, något annat än hjälparbete – som motvikt.

Till vardagen

Då de asylsökande fått tillräckligt med sömn och näring, skall de så fort som möjligt börja bekanta sig med den finländska kulturen.

– Språkinlärning är viktigt för att anpassa sig till samhället. Barnen måste genast få börja skolan. De som är i arbetsför ålder borde få komma ut på arbetsmarknaden och i praktik. Kvinnorna är ofta hemma, men också de borde aktiveras. Livet måste gå vidare.

Enligt Heikkilä är de flesta som kommer aktiva och energiska människor.. De har velat komma till Finland och de vill lära sig om vår kultur. De måste få något att göra så att tiden inte endast består av att vara. Bland de frivilliga finns också sådana som tidigare kommit till landet och som kan finska.

– Finländska familjer kan bjuda in asylsökande till sig. Ofta bildas också vänskapsband mellan invandrare och finländare.

De som kommer behöver konkreta råd i hur man sköter saker. Hur man går till apoteket. Hur man gör i butiken, hur man reser med kollektivtrafiken? Enligt Heikkilä passar de frivilla bra för denna uppgift.

Bakgrundsfakta på förhand

Att känna till de asylsökandes bakgrund underlättar mottagarens arbete. På förhand kan man t.ex. reda ut matvanor.

– På nätet kan man ta reda på hurdan mat man äter i Syrien. Det lönar sig att konsultera syrianer som finns i Finland och ta med dem i frivilligarbetet. Muslimer äter inte svinkött, det bör man observera vid tillverkningen av maten.

Heikkilä berättar att det bland syrierna finns både sunni- och shiamuslimer, men också kristna.

– Troskonflikter har inte funnits. Medmänsklighet och humanitarism ser inte till bakgrund. Flyktingar hjälper man först och främst humanitärt. Då de funnit sig till rätta, väljer de själv vilken tro de utövar.

Elli Heikkilä uppmanar olika aktörer till samarbete och att kartlägga andra kommuners praxis.

————————————————————————————————–

Ett internationellt nätverk med mycket bra information om mottagande och integrering av asylsökand:

European website on integration (EWSI) https://ec.europa.eu/migrant-integration/home

————————————————————————————————–

Te och kläder till dem som kommer

Pakolaisjuttu 2015 Oulu Mono Kuoppala kuvat Hannu Keränen (25)_netti

Maire Kuoppala säger att man behöver kunskap om kultur, språk och tro då man möter asylsökande. Kunskap i hantering av fördomar och rädslor har man också nytta av.

Vid intervjutillfället har flyktingsituationen i Uleåborg lugnat ner sig. Tidigare var stationsområdet och polisstationerna fulla av nykomlingar som väntade på registrering. Nu har man fått dem inkvarterade. Ungdomsarbetsledare Maire ”Mono” Kuoppala arbetar för domkyrkoförsamlingen i Uleåborg, till vilkens område stationsområdet och polisstationsområdet hör. Nu behövs inte mera dejour vid stationen.

– Man grundade stödföreningen för mottagningscentralerna, till vilken, förutom församlingen hör FRK, staden och en stor mängd frivilliga, berättar Kuoppala.

Genom stödföreningen koordineras olika saker, såsom insamlingar av saker. Man sköter också rekryteringen av frivilliga den här vägen. Med har också flyktingar som kommit tidigare varit. Genast, då de kommer, för de frivilliga te och kläder till flyktingarna.

– Vi har fått positiv feedback för vårt arbete. Det söta teet smakar och vi serverar vitt bröd och ost. Vi ler vänligt och förmedlar att flyktingarna är välkomna till Finland.

Kuoppala berättar att människorna som rest den långa vägen är så trötta att de först sover två till tre dygn i inkvarteringen. De flesta har haft sommarkläder på sig.

Nödinkvarteringen rullar mycket med hjälp av frivilliga, eftersom det är svårt att få tillräckligt med arbetskraft. T.ex. armens gamla tomma lokaler har först städats och putsats, sedan har man brett ut madrasser på golven. Inkvarteringarna har varit så fyllda att man jus och just har kunnat röra sig mellan madrasserna.

– Koordineringen är viktig, inte det som sker förbi stödföreningen. Hemifrån får man inte hämta lumphögar till inkvarteringen. Man måste komma ihåg att nödinkvarteringen just nu är de asylsökandes hem och det skall respekteras.

Kuoppala delar upp kompetensen i två huvudlinjer.

– För att möta de asylsökande behövs inställning, kunskap om kulturen, språket och tron. Den andra delen av kompetensen går via grundarbetet med rädslor och fördomar. Här har ungdomsarbetsledaren mycket att ge.

Kuoppala ger rådet att först fundera ut vad som är den kristna trons grunder, sagt på ett enkelt sätt. Då man kan det, kan man också svara på frågor på ett naturligt sätt.

– Muslimerna är intresserade av vår tro, varför vi är här och varför vi hjälper. Jag har också mött några som frågat hur de skall göra för att omvända sig och bli kristna.

Kuoppala ser de asylsökande först och främst i behov av humanitär hjälp. Man får inte utnyttja människornas utsatta situation för omvändelse.

Några av dem som kom på hösten arrangerade en demonstration, då korngröten inte smakade.

– Smak- och luktsinnena finns i människans djupa minne. Om maten är mycket annorlunda än det man är van vid, känns det som om också det sista som är viktigt för en tas ifrån en och banden hem går av.

Trots att situationen i Uleåborg har lugnat ner sig funderar Mono på en stor fråga eller önskan.

– Hur bemöta de negativa känslor som de asylsökande väckt? Man måste lyssna på erfarenheterna av misstänksamhet och rädsla. Ifall man inte lyssnar på dem nu och hanterar dem nu, kommer vi i framtiden att ha stor problem. För att klargöra vill jag lägga till att detta inte är att godta rasism, eller ens ett godtagande av en rasistisk inställning.

————————————————————————————————–

Armbrytning om nödinkvartering

Unski_netti

Hundra asylsökande är inkvarterade vid lägercentret i Keuruu vilket är Unto Mikkonens förtjänst. Eller, mitt fel, som han själv skämtar om saken.

Keuruu lyftes upp i tidningsrubrikerna under slutet av sommaren då staden förbjöd användning av den gamla garnisonen för nödinkvartering av asylsökande. Diakon Unto Mikkonen funderade inte länge innan han föreslog att lägergården kunde tas i användning. Saken bändes några gånger i kyrkorådet och godkändes sedan. Efter godkännandet tåg det två timmar innan de första flyktingarna anlände. Man hade bäddat sängar med talkokrafter redan på förhand.

– Lite bråk var det under natten mellan en irakisk och en afgansk familj, men man fick det att lugna ner sig. Nu bor de lugnt tillsammans.

Mikkonen har en färsk högre yh-utbildning, vilken han haft mycket nytta av då den omfattade mycket kunskap om mångkulturalism.

– Utbildningen gav ett mentalt ryggstöd och jag var inte i en helt främmande miljö med de asylsökande.

Invånarna på lägergården har delats upp. I de stora rummen bor ensamkommande män och familjerna har fått egna rum. Trots det har man endast lite eget utrymme.

– Maten har en central plats då man skapar en trygg plats. Jag var till biblioteket och lånade böcker om arabisk matkultur åt frun. Vi frågade också invånarna vad de tyckte om. Linssoppa fanns bl.a. på önskelistan.

De unga männen har diskat och Mikkonen önskar att man av de boende skulle kunna avlöna en kock till köket. Avlönade av en asylsökande är möjligt först efter tre månader.

De frivilliga har haft en central roll och vi önskar flera frivilliga. Också yrkeskunnigt folk behövs.

– Olika föreningar har kommit med i verksamheten. Vi har ett gott samarbete med pingstkyrkan och frikyrkan.

Mikkonen berättar att Keuruu-jumppa lockade med flyktingkvinnorna. Det viktiga är att lära sig finska och det börjar man med de närmaste dagarna. Barnen går till skolan.

Den långa situationen av stress ses på olika sätt då situationen blivit tryggare. Alla stannade dock inte i Keuruu, utan fortsatte vidare.

– Människor kan också ha paranoida symptom. De ser faror, som inte finns, då verkligheten och uppfattningen inte är klar.

– Vi har fina individer. De asylsökande är väldigt hjälpsamma och vi bygger sakta upp förtroende. Om de skulle vara busar, skulle vi inte ha det så här lugnt.

Ja, och efter allt motstånd inkvarteras i den gamla nu asylsökande.

Text Tuija Metsäaho Bild Hannu Keränen