Kommittén har en dyster framtidsbild av kyrkan

0
474
famous Carmo Church ruins after the earthquake in 1755 in Lisbon, Portugal

Framtidskommittén har just nu en positiv bild av kyrkan. I sitt betänkande konstaterar man att kyrkans anställda är professionella och trogna sitt arbete samt att kyrkans verksamhet är mångsidig och möter en stor skara människor. I betänkandet bedömer man att vare sig kyrkan som organisation, administration eller dess ekonomiska situation är i ris. I förnyelseprocessen försöker man dock bereda sig för en situation åratal framåt i tiden, då kyrkans medlemsantal sjunkit.

Förändringar gällande personalen

  1.  Tjänsteförhållande försvinner och arbetstagarna flyttas över i befattningar i arbetsförhållanden. Detta betyder att de andliga arbetstagarna flyttas över under arbetstidslagstiftningen. Att förändra tjänsteförhållandet till en befattning försvagar inte arbetstagerens ställning eftersom de olika arbetsförhållandena har närmat sig varandra märkbart och församlingarnas tjänsteinnehavare fattar inte sådana beslut som skulle kräva tjänsteförhållande. Att tillämpa arbetstidslagstiftningen på de andliga anställda kan ses som en del av regeringens förnyelse av arbetstidslagstiftningen, till vilken Akavas kyrkliga förbund tagit en positiv ställning till.
  2. Framtidskommitténs betänkande föreslår årsarbetstid som modell. Detta kunde vara en fungerande modell för kyrkans expertarbete. Kommittén drar upp den förståndiga linjen att det åtminstone lönar sig att försöka, ” det väsentliga är inte vilket klockslag arbetet utförs, bara det utförs kvalitativt, i överenskommen tidtabell och enligt gemensamma målsättningar”.
  3. I betänkandet föreslås att de högre ledande tjänsterna skulle bli tidsbundna. Detta kan anses vara kommitténs mest radikala förändringsförslag gällande personalen. Centrala ledande tjänster, så som kyrkoherdars, biskopars och centrala tjänster inom centralförvaltningen skulle enligt förslaget i fortsättningen vara tidsbundna på åtta år. Detta skulle göra det möjligt att gripa in i dåligt ledarskap i tid, vilket anses vara bra. Det lönar sig dock att fundera på om tidsbundenhet är bättre än att säga upp.

Kommittén i frågasätter professionellt arbete för fostran och diakoni i framtiden

I bilagorna till betänkandet funderas över personalens uppgifter och framtidsutsikter i församlingarna. Man kan fråga sig om kommittén läst ensidiga artiklar och lyssnat till allt för ensidiga experter. I betänkandets bilaga konstateras ”att det inte i denna utredning är väsentligt att söka efter grunderna och rötterna eller att analysera orsakerna till alla den moderna kyrkans arbetsformer”. Kanske det ändå skulle ha funnits skäl till att använda lite mera tid för att analysera och presentera kyrkans tjänster för diakoni och fostran, speciellt då man i texten lägger tryck på att skära ner på dessa arbetsformer.

Byggs framtidens kyrka endast på präster och frivilligas arbete?

I betänkandet beskrivs och bedöms prästerna och de övriga andliga anställdas arbeten på olika sätt. Prästens arbete beskrivs som brett, mångsidigt och splittrat. I betänkandet lämnas det osagt att det som hör till prästerna kärnuppgifter, de kyrkliga förrättningarna, minskar och att deltagarna i gudstjänsterna blir allt färre. I betänkandet tas heller inte ställning till hur man skulle få den nedgående trenden att vändas. Man har helt avstått från att beskriva mångsidigheten och innehållet i de andra tjänsterna. I stället lyfter man fram enskilda verksamheter som statistiskt sett minskat.

Finlands kyrkas styrka, som folkkyrka, är dess arbete med diakoni och fostran. Dessa arbeten uppskattar kyrkans medlemmar allra mesta och de har en central roll när det gäller att stanna kvar i kyrkan. Då betänkandet, enligt sitt namn, skall skåda in i framtiden, skulle det varit till fördel om man i kontexten lyft fram verksamhetens styrkor. Betänkandet står i en märklig dager, då det ifrågasätter professionell fostran och diakoni i framtiden och lämnar framtidens församlingar i händerna på präster och frivilliga. ”Ifall man minskar antalet församlingspastorer, betyder det att man drar ner på andlig verksamhet och andliga arbetsformer”. Påståendet presenteras utan grund och utan att desto mera beskriva hur det andliga arbetet skall flyttas över till församlingsmedlemmar för att trygga deras existens. Också påståendet att arbetsformerna minskar då antalet prästtjänster minskar, känns lite märkligt.