Tre kandidater för att hålla ihop enheten

0
92

I Helsingfors stifts biskopsval finns tre olika alternativ

Kaisamari Hintikka-9668

Hintikka: Kkyrkan behöver människors kunskap och gåvor

Kaisamari Hintikka är ekumeniker med internationella uppgifter. Ho önskar att kyrkan, också mitt bland häftiga diskussioner, skulle förbli enhetlig.

Hon har de senaste fem åren verkat som biträdande generalsekreterare för Lutherska världsförbundet.

Enligt henne är kyrkans största utmaning, hur den lär sig att leva som samfund, så att också människor, med mycket olika teologisk syn, kan samsas inom kyrkan. Hur skall kyrkan lära sig att se detta som en rikedom?

– Vi skulle behöva återvända till en situation då känslan av samhörighet inte bygger på en gemensam åsikt, utan på en mångsidigare grund, tillägger hon.

Att kyrkans ekonomi blir svagare då församlingsmedlemmarna minskar är enligt henne en utmaning, men också en möjlighet att skapa en ny verksamhetskultur i kyrkan.

– Det är en ny verklighet som kyrkan lever med. I stället för att bara ge sig och låta förändringen föra en och vara ett offer, lönar det sig att fundera på vilka de nya möjligheterna är som stiger ur den nya situationen.

Enligt Hintikka skulle ett sätt för kyrkan att knyta människorna till gemenskapen vara att modigare öppna uppgifter för församlingsmedlemmarna. Då skulle arbetet inte vara så arbetstagarcentrerat.

– Kyrkans uppgift är att kungöra evangeliet. Enligt det Lutherska synsättet är detta varje döpt kristen människas uppgift, inte endast avlönade församlingsanställdas uppgift.

Hintikka säger att kyrkan behöver människor och deras gåvor och förmågor. Kyrkan är det samma som människorna.

– Kyrkan är inte någon organisation någonstans, utan jag hör till den, är hennes linje.

Då ekonomin försvagas, måste man anpassa sig. Församlingarnas ekonomistruktur avgör det hur man anpassar. Personalanpassningar kräver, enligt Hintikka, övervägningar, för i kyrkan finns mycket bra kunnande, t.ex. nom diakonin och arbete för fostran.

– Det är helt otroligt en hur stor del av en årsklass som gått skriftskolan. Där möter vi en så stor del av ungdomarna att vi borde vara stolta och glada. Det skall vi värna om.

Internationellt sett är det helt enastående att alla församlingar i Finland har en tjänst för diakonin. I många kyrkor ute i världen har den uppgiften satts på någon utomstående instans.

– I Finland gör alla församlingar diakoniarbete, känner sitt område och människorna där. Detta är dyrbart.

Kirkolliskokousedustaja kaudella 2012-2016; Helsingin hiippakunta; Professori; Lakivaliokunta

Hallamaa: Kyrkan lever i en annorlunda tid

Enligt Jaana Hallama, professor i socialetik vid Helsingfors universitet, lever kyrkan inte en nu, trots alla omvälvningar, i någon speciell tid.

– Kyrkan har alltid levt i någon förändring. Det kommer sig av det att kyrkan lever mitt denna världen – och så skall det också vara. Hon medger att kyrkans ställning som myndighet, och som en del av makten, hela tiden minskar. Det är enligt henne en del av den samhälleliga förändringsprocessen, som kommit till Finland senare än till den övriga världen.

– Dessa förändringar skall man inte vara rädd för, för vi har otroliga resurser. Det finns förtroende för kyrkan, kyrkan har fantastiska arbetare och otroliga församlingsmedlemmar, som i sin egen vardag arbetar som kristna.

Hallaman, som sitter sin andra period i kyrkomötet, påminner om att det alltid kommer att finnas frågor som delar människor i olika läger. Den individualistiska tidsåldern erbjuder möjligheter att fatta beslut i alla hast, när frågor inte går som man själv vill. Ett exempel på ett sådant beslut, är att gå ur kyrkan.

– Här är kyrkan den sista auktoriteten, mot vilken man kan protestera. Men från den protesten försvinner så småningom effekten.

Enlig Hallamaa vande man sig inom kyrkan under de feta åren, att endast experter gör saker.

– Inom många kyrkor har man tvingats från detta sätt att tänka, och inom en del har detta tänkesätt aldrig ens funnits – detta är nu också vår väg.

Hallamaa säger att i en värld som utgår från de anställda förhåller man sig till människor som om de skulle vara minderåriga. Då man frångår detta blir de myndiga och kan ta ansvar.

– Och det motsvara ju den Lutherska synen på kristen kallelse. Kyrkans verksamhet är inte frivilligverksamhet ledd av de anställda, utan kyrkans verksamhet är vad den döpta kristna gör i sin vardag.

Från den här utvecklingen följer många möjligheter. Följden kan vara en väg tillbaka till medvetenheten om kallelsen och att förbinda sig. Församlingsmedlemmarna är på många sätt skickliga experter som har mycket att ge åt kyrkan.

– Detta bör synas också i kyrkans verksamhet, poängterar Hallamaa.

—————————————————————————————————–

Teemu Laajasalo

Valets tredje kandidat, Teemu Laajasalo, arbetar för tillfället som kyrkoherde i Berghälls församling i Helsingfors.Vid sidan av sin tjänst verkar han också som chef för Helsingfors kyrkliga samfällighet. Laajasalo har vid sidan av prästarbete också arbetet för radio och tv.

Text Tiina Usvajoki
Bild (Hallamaa) Aarne Ormio

EI KOMMENTTEJA

JÄTÄ VASTAUS