Dörrarna öppna för nya uppgifter

Församlingarna kan inte leva kvar i sina egna silon, och försvara gamla arbetsmetoder. Inom den finländska kyrkan finns ett starkt kunnande om olika arbetsgrupper. Ger vi det möjlighet att synas?

Nu är tid att diskutera förändring av arbetskultur och –uppgifter och förnyelse av befattningsbeskrivningar. Skall vi vänta på kyrkomötets beslut eller vågar vi förverkliga kyrkans uppgift utgående från församlingarnas egna lösningar? Vilken är framtiden för diakonin och ungdomsarbetet mitt i utmaningarna och hur kan dessa arbetsformer bibehålla sin ställning och plats inom kyrkans arbete? Medlemmarna har ofta mera kunnande och utbildning än vad som krävs för tjänsterna. Kan vi utföra arbetet på en bredare bas och ändra yrkesutbildningens innehåll för att förankra uppgifterna? Dessa frågor lyfts allt starkare fram.

Saara Mrcela betonar arbetstidsplanering

Savitaipales församlings mångprofessionella ungdomsarbetsledare Saara Mrcelas arbetsveckor är hektiska. Under två år har till hennes uppgifter hört också missionssekreterarens uppgifter. Den första tiden var ett mindre kaos.

• Det var viktigt att fästa uppmärksamhet vid arbetstidsplaneringen. Sedan kunde man koncentrera sig på de olika arbetsformerna. Nu koncentrerar jag mig på missionsarbetet på torsdagarna, de övriga dagarna arbetar jag med ungdoms- och skriftskolarbetet, upplyser Mrcela.

Bakom förändringen var det inte direkt ekonomiska orsaker. Arbetstagarsituationen förändrades år 2015, då den tidigare missionssekreteraren gick i pension. Mrcela började sina nya arbetsuppgifter i början av år 2016-

• Församlingen var inte redo att anställa en ny person, för en dag, och efter diskussioner med min förman om den här saken och förändringarna och också om min sektor, kändes alternativet bra. Från mig togs bort uppgiften som närmaste förman för barnarbetsledarna och ansvaret för skriftskolan. Förändringen i arbetsuppgifterna påverkade inte lönen.

Diskussioner och avtal

Sammanförande av arbetsuppgifter har lett till gensvar i församlingarna runt om kring. Dessa är små församlingar.

• Jag tror att viljan att förena arbetsuppgifter blir allt vanligare, speciellt i små församlingar. Det är naturligt att förena arbetsuppgifter, speciellt då de ekonomiska resurserna tryter. Detta kräver diskussioner, och alldeles speciellt, attitydförändringar, både hos arbetstagaren och beslutsfattarna. Det viktigt att fatta beslut om gränserna mellan de olika sektorerna, säger Mrcela.

I Savitalipale kom man slumpmässigt fram till förändringarna i befattningsbeskrivningarna. Missionssekreteraren gick i pension, de ekonomiska resurserna är begränsade och Mrcela passade för uppgiften då hon hade studerat till missionssekreterare redan tidigare och var uppvuxen på ett missionsfält i Kroatien.

• Det är klart att det innebar att man måste dra ner på ungdomsverksamheten för att ge plats för den nya arbetsformen. Ansvaret för skriftskolan överfördes till prästen och öppnadörrars verksamheten slopades, för att det skulle finnas tid också för missionssekreterararbetet. Också församlingsmedlemmarna skulle vänjas vid den nya situationen.

Ta i bruk kunnande

Enligt Mrcela kan man förena ungdomsledararbetet med arbetet som missionssekreterare, trots att åldersspektret är stort. På detta sätt kan hon förena olika åldersgrupper med varandra.

• Vi har bl.a. restaurangdag och missionsbrunch till förmån för missionen. Tillsammans med ungdomarna har vi gjort produkter för basarer och på det sättet fått missionsarbetet med i ungdomsarbetet. Missionsfostran är en central del i mitt arbete, påminner Mrcela om.

Hon vill också i fortsättningen förnya och berika sitt arbete. I församlingen är hon också i fortsättningen beredd att ge sin arbetsinsats för andra uppgifter som hon har kallelse eller kunskap för.

• Jag har bl.a. arrangerat en Fyr-kväll tillsammans med frivilliga, uppdaterat nätsidor och dragit läger för kvinnor.

—————————————————————————————————

”Arbetsarrangemang blir allt vanligare”

I början av april 2016 började Susanna Nieminen som vikarierande ungdomsarbetsledare i Aura församling i Åbo. Detta arbete hann hon sköta ca. ett år innan hon först blev vikarierande ekonomichef i Aura församling och sedan tjänsteförättande ekonomichef. Hon avtal för detta arbete fram till slutet av juli.

Att flytta från arbetsuppgifter till andra är inget nytt för henne. Nieminen var i nästan samma situation i församlingen i Pöytyä, dör hon verkade som halvtids ekonomisekreterare och halvtids ungdomsarbetsledare från hösten 2014.

Dubbelexamen

Att sköta två arbetsuppgifter har varit möjligt eftersom Nieminen har två examina. Hon blev färdig tradenom år 2001 från Mäntsälä och socionom-ungdomsarbetsledare år 2014 från Pieksämäki. Före ungdomsarbetsledarstudierna hade hon i praktiken handhaft alla ekonomiskadministrativa uppgifter i församlingen.

Nieminen började studera till ungdomsarbetsledare för att hon inte tålde pappersdammet. Detta hände samtidigt som församlingen i Pöytyä redan över ett år hade haft ungdomsarbetsledartjänsten obesatt, då man inte fått kompetenta sökande.

• Jag gick med på att göra ungdomsarbete, om jag kommer in till studierna för den branschen, berättar hon.

Hon fick en studieplats och började studera år 2011. Samtidigt började hon handha ungdomsarbetsledaruppgifterna med 80-procentig arbetstid.

En bra lösning att dela

År 2014 började hon, på halvtid, sköta Pöytyä församlings ekonomiadministration, för att församlingen började sälja ekonomi- och pastorskanslitjänster till församlingen i Oripää. På den andra halvan skötte hon församlingens ungdomsarbetsledar uppgifter. Båda uppgifterna hade samma löneklass.

• Att halvera uppgifterna var en bra lösning, då båda uppgifterna krävde tilläggsarbetskraft, men det inte var möjligt att anställa med full arbetstid.

Flexibilitet och funderingar

Det besvärliga i Pöytyä var att kombinera två olika arbetstider. Ekonomisekreteraren är knuten till arbetstid och ungdomsarbetsledaren har inte arbetstid.

• Vi löste problemet så, att jag räknade hur många dagar under året som jag skulle göra ungdomsarbete. Jag räknade dagarna till ungefär åtta timmar.

Speciellt för ungdomsarbetet ville tiden inte räcka till. Behovet var större än den 50 procent som var avsatt för det arbetet. Tidvis kom det emot att båda arbetena skulle ha behövt mera tid för större helheter.

• Det är inte en omöjlig bild. Det krävs flexibilitet och att man noga funderar på hur man genomför arbetsuppgifterna, så att arbetsbördan blir rimlig.

Slutligen ville Nieminen själv göra endast ungdomsarbete, då det erbjöds i Aura församling.

Att gemensamt komma överens

Nieminen tror att det i framtiden kommer att bli allt vanligare med motsvarande arrangemang, då församlingarnas skatteintäkter inte ökar.

• Man måste funderapå olika sätt att arrangera arbete. Samtidigt behöver vi en attitydförändring, med vilken frivilligarbetarnas roll inom kyrkan förstärks.

Niemine anser att bredda arbetsuppgifterna i församlingarna för mde sig mångs möjligheter, förutom utmaningarna. Hon har t.ex. på basen av sin arbetserfarenhet och utbildning kunna vikariera för diakoniarbetaren som insjuknade på ett läger, trots att hon just då arbetade med ekonomiadministration.

• I församlingarna måste man utveckla arbetet som teamarbete. Det lönar sig för kyrkan att sköta det man är bra på dvs. förrättningar, skriftskola, fostran och ungdomsarbete.

—————————————————————————————————

Kyrkan skall nu agera

De samhälleliga förändringarna utmanar också kyrkans arbete. Jarmo Kokkonen, tf chef för kyrkans  fostran och familjearbete, säger att kyrkan har sitt eget tillfälle att svara på utmaningarna som det omgivande samhället slänger fram. Församlingarnas verksamhetsmöjligheter tryggas genom att finnas vid tidens nerv, och det kan betyda att uppgiftsbeskrivningar förändras eller arrangeras på nytt sätt.

• Om diakonatet har man talar redan i många år och det lönar sig inte att bli och vänta på det. Man måste modigt söka kreativa lösningar för församlingens, och speciellt församlingsmedlemmarnas, bästa. Vi finns till för medlemmarna, inte utbildningarna. Vi håller på att komma över sektorgränserna till förmån för arbetet inom sektorerna. Vi kan inte bli i vår egen sektors silo, funderar Kokkonen.

Man måste känna till fältet

Inom församlingsarbetet är det givande att se tillväxtens båge och branschernas samarbete gällande barn, unga och gamla. Hur får man med församlingsmedlemmarna och hur får man dem att stanna kvar i församlingsgemenskapen? Det är enligt Kokkonen den verkliga utmaningen.

• Kyrkan har högt utbildad personal. Man litar på kyrkan och kyrkan är en erkänd aktör. Man måste ändå kunna vara närvarande i den här tiden, och i de utmaningar som den för med sig. Man måste söka nya samarbetsformer, säger han.

Som exempel nämner Kokkonen den tidiga fostran och skolvärlden. Endast genom att kungöra, klarar man sig inte, utan man måste känna till det egna verksamhetsfältet.

• För de traditionella småkyrkorna har man kommit till väg ände. Församlingarna kan inte mera gå till skolor och daghem för att utöva sig religion. Man måste hitta nya verksamhetsformer, som är gemensamt godkända, kostaterar Kokkonen.

Frihet i verksamheten

Den ekonomiska knappheten och förändringarna i samhället kan, enligt Kokkonen, skaka om arbetsfältet. Frågorna måste lösas i församlingarna. Utöver detta måste man ge makt och möjligheter till både frivilliga och anställda att förverkliga arbetet. Han ser den tidiga fostran och gudstjänsterna som utmaningar.

• Nog kan ju en skriftskolgrupp förverkliga hela gudstjänsten, tillsammans med kantorn. Ifall det är nattvard kan prästen förrätta den och ge övriga uppgifter åt andra. Man borde våga försöka prova modigare, uppmanar Kokkonen.

Förändringarna i nom sektorerna är, enligt Kokkonen en möjlighet, inte ett hot.

• Inom församlingarna måste man utveckla verksamheten som ett team. Det lönar sig för kyrkan att sköta det man är bra på, dvs förrättningar, skriftskola, fostran och ungdomsarbete.