Ekonomichefen Antti Viita och diakoniarbetaren Liisa Rintakallio, i Ilmajoki församling, berättar vad de tänkte då fyra ekonomikontor slogs samman.
I början av år 2014 började man inom Lappo stift slå ihop små församlingars ekonomikontor. Först slogs ekonomikontoren i Ilmajoki och Kuortane samman. Senare kom kontoren i Alavus och Storkyro med. Det gick med fart att slå samman fyra kontor.
- Initiativtagande kraft var kyrkans servicecentral; Kipa, som man viste att skulle minska på arbetsuppgifter i ekonomikontoren. Sammanslagningstiden var kort, vilket betydde mindre problem tills allt fungerade, berättar Antti Viita, ekonomichef Ilmajoki församling.
Servicen fungerar
Personalen har, enligt Viita, tagit emot förändringarna positivt.
- Servicen fungerar ännu kvalitativt. Någon anställd från ekonomikontoret är regelbundet närvarande i alla församlingar. Man kan också efter sammanslagningen få personlig service.
Också församlingsborna är nöjda. Efter tillvänjningsperioden har ekonomichefen inte fått ta emot negativ kritik.
- Allt fungerar bra. Det är viktigast.
Verkningarna syns
Sammanslagningen har inte lett till uppsägningar. Personalen har minskats närmast som en följd av pensioneringar. Den minskade personalen och effektiviseringen av arbete har också givit inbesparingar.
- Inom ekonomiadministrationen har vi sparat märkbart. I Inlmajoki går den nu runt på 25 procent mindre och i Kuortane ännu billigare.
Antti Viita ser att tack vare de här förändringarna har man inom kyrkan kunnat bevra annan service på nuvarande nivå.
- Genom sammanslagningar av det här slaget strävar man efter att kunna bevara det kyrkan finns till för, arbetet bland människorna, trots att den skattepott som finns tillgänglig, hela tiden minskar. Inbesparingarna har säkrat att t.ex. diakonin och ungdomsarbetet inte har behövt spara.
Diakoniarbetsren Liisa Rintakallio säger att sammanslagningen av ekonomikontoren inte i praktiken synts i hennes arbete.
- Jag ser det ju endast ur Ilmajoki perspektiv. I någon annan fösamling kan man se det i ett annat ljus.
Enligt Rintakallio väckte sammanslagningsprojektet genast intresse och positiv nyfikenhet. Man förstod i församlingarna att genom att slå samman ekonomikontoren söker man synergieffekter.
- Alla församlingar som är med i projektet är självständiga aktörer. Man gick med frivilligt och med tillförsikt.
Inga fler händer
Att slå samman ekonomikontoren ledde inte till att diakonin fick flera händer. Man arbetar i samma takt och med samma mängd arbete som tidigare.
- Vi har dock inte behövt minska på personalen, vilket är en bra sak i dessa ekonomiska tider. Enligt mig är läget i dag bra. Vi är dock medvetna om att församlingens resurser sannolikt inte mera växer, säger Rintakallio
Hon betonar, att om man i framtiden måste spara, så är diakonin eller ungdomsarbetet inte rätta mål.
- Hjälparbete och att finnas med i människornas vardag, måste finnas i framtiden också. I församlingarna behövs olika slags kunnande, men jag anser att diakonin är en central arbetsform inom församlingen. Den måste hållas upp med professionella, också i framtiden.
Antti Viita anser att genom sammanslagningar kan man förhindra uppsägningar och upprätthålla kyrkans service.
Liisa Rintakallios arbete har fungerat som tidigare, trots att ekonomikontoren slogs samman.
