Vem som helst kan i sitt arbete möta en döv eller en hörselskadad person. Diakonissan Päivi Lehtinen berättar vilka saker som garanterar en lyckad kommunikation.
De som talar teckenspråk definierar sig som en kulturell och språklig minoritet. Deras språk är teckenspråket, det språk som de har lätt att kommunicera på och berätta saker på.
– Teckenspråket är deras känslospråk. Man kan studera teckenspråk, men man kan möta människor som talar teckenspråk utan att kunna språket, berättar de dövas diakonissa Päivi Lehtinen.
– ha en öppen inställning, var inte rädd för att titta på. Ljuset behöver vara tillräckligt, man behöver inte ropa, man behöver inte ens använda ljud. Använd vanligt språk och tala först då du ser att den döva tittar på dig. Med händerna kan man visa åt olika håll, och olika ställen, fortsätter Lehtinen.
Som hjälp för kommunikationen kan man använda papper och penna eller mobilen. Ifall der är något mera djupsinnigt man skall reda ut, är tolkhjälp bra att ta till.
– Döva har rätt till 180 och dövblinda 360 timmar tolkhjälp i året. Vid behov kan man ansöka om mera timmar, informerar Lehtinen.
Service för döva
Olika service för döva erbjuder bl.a. De dövas förbund, De dövas servicestiftelse, Finlands Dövblinda, Hörselförbundet, Förbundet för hörselskadade barns föräldrar samt församlingarna och stiften.
– I Finland finns sex dövpräster samt en expert på Kyrkostyrelsen, till vilka också hör tillgänglighets-, kommunikations- och teckenspråksfrågor samt frågor kring service på enkelt språk. Till servicen hör också ett Junior program, riktat till småbarns föräldrar, som erbjuder undervisning i teckenspråk och stöd, räknar Lehtinen upp.
Hjälp av tekniken
Det finns egna kurser riktade till långtidssjuka, skolelever och unga. Det finns också servicebostäder riktade till döva. Genom Pover projektet kan man få hjälp med att hitta arbete och De dövas förbund hjälper med att hitta i servicedjungeln. Det finns i Finland också några psykoterapeuter som ger terapi på teckenspråk.
– Trots att det finns mera service, är de döva ännu inte i en jämlik situation med dem som får service på sitt eget språk. Tekniken förbättrar dock situationen och möjligheterna till att ta kontakt på sitt eget språk. Smarttelefoner och datorer möjliggör också att ta kontakt på teckenspråk.
De dövas egna diakonissa från år 1982
Päivi Lehtinen blev färdig diakonissa från Lahtis år 1981. Efter att hon blev färdig arbetade hon som sjukskötare vid de dövas hem Åvik och arbetade med döva och dövblinda. Sedan januari 1982 har hon varit Jyväskylä församlings diakonissa för döva.
Hennes arbete består av verksamhet för döva som använder teckenspråk och för dövblinda samt för deras anhöriga. Arbetsspråket är finskt teckenspråk.
Text Tanja Puhakka
Bild Hannu Keränen
