Försiktigt fast i livet

Specialungdomsarbetsledare Mare Kinanen verkar som förman för Waste&Feast Snellu Café,  som ger stödarbete år unga.

– Vi styr de unga framåt i livet och hjälper dem att tro på sig själva. Ofta börjar arbetet med att lära sig en dygnsrytm, säger Kinanen.

Matteuskyrkan hittas i labyrinten i Östra Helsingfors, bara  man följer doften av mat. Förs hittar man ingen dörr, men sedan nästan krockar man med Snellu Cafés reklam.

Öppna dörren och gå in. Du möts av Mare Kinanen, som vänligt hälsar dig välkommen.

– Här är caféts disk och bakom den finns köket och där på sidan finns matsalen. Snart , när klockan närmar sig elva, börjar matgästerna komma, inleder Kinanen.

 Mångsidigt hjälparbete

Hon arbetar som förman för Snellu, som fint sagt, är Helsingfors kyrkliga samfällighets centrum för specialungdomsarbete. Snellu erbjuder mångsidigt hjälparbete för ungdomar under 30 år och deras familjer. Waste&Feast Snellu Café är en av Snellus arbetsmetoder. De unga som får arbetsstöd kommer från mycket olika bakgrund. En del kommer från yrkesskolan, Stadin ammattiopisto, en del är Snellus egna klienter. Med i verksamheten finns också unga från fängelse som behöver en arbetsplats eller är brottspåföljdsmyndighetens klienter som utför sin samhällstjänst.

– Förutom att vi ger de unga arbete, stöder vi dem i olika livskriser och samarbetar med yrkesskolorna och med sexual minoriteter. Snellu arbetar på områden där kyrkan normalt inte arbetar. Vi är 11 i personalen, säger Kinanen.

Så många vill komma att det blir kö

Kafét har en anställd kock och en som arbetar i salen, vilka handleder de unga i det praktiska arbetet. De unga byts snabbt ut och de anställda får hela tiden börja om från början. Detta förutsätter en förmåga att ta kontakt med sköra och sårade unga och verka med dem.

– Den unga kan ha olika förmågor, men har ändå fallit i samhällets skugga. Att möta dessa kräver försiktiga tag. Till oss kommer unga som inte har någonting. De är i en skör situation i studievärlden och på arbetsmarknaden. Vi hjälper dem att hitta en mening och en riktning i livet, berättar Kinanen.

Handledningen börjar ofta med att först lära sig en dygnsrytm. Också det kan vara oöverkomligt. Vi lyckas inte med alla, för en del av de unga kommer inte till ett arbete med tidiga morgnar. Då detta har hänt fem gånger, ges platsen vidare till nästa unga. Det finns många i kö.

– Vi har unga som tidigare har fått sätta knappar i påsar. Arbetet har inte känts meningsfult. Här gör de mat och ser resultat av sitt arbete. Detta är en ny upplevelse för många. Jag kan, man litar på mig, jag blir uppmuntrad, beskriver Kinanen.

En del unga förändras mycket. Självsäkerheten växer, det börjar känna sitt egenvärde och blir modigare och självständigare.

– Det är otroligt roligt att höra då någon fått en studieplats.

Vem som helst kan falla emellan

Hurdant stöd behöver en ung med stödarbete rent konkret?

– Det är individuellt. I bakgrunden kan t.ex. finnas depression eller panikångest. Vi övar olika situationer med de unga. Det finns ingen given schablon. Anna Hästöverkar som stödperson för de unga och Johanna, som arbetar i salen och kocken Mattihjälper med arbetet.

Under de år som Kinanen arbetat med Snellu har hon märkt hur lätt unga kan fall ur samhällets rullor.

– Förvisso vill en del vara utanför, men sedan finns alltid de unga som på sätt eller annat är åsidosatta. Vi måste komma ihåg att detta kan hända vem som helst av oss.  I livet kan vad som helst hända.

De unga och deras klienter

Maria Anttila, socionom och studerande till kyrkans ungdomsarbetsledare, utför en intervjuundersökning av de som besöker Cafén Snellu för följande projekt. Vem besöker caféet?

– Kunderna är olika. De som arbetar kommer för en billig lunch, likasom äldre människor, arbetslösa och barnfamiljer. Ensamheten är ett motiv för att gåt bland människorna. Här ses en väldig hunger att träffa andra och att få prata.

Hur är det då med de unga? En hurdan bild får Anttila av dem?

– Jag har sett hur de unga kan växa en meter då de upplever att det egna arbetet har betydelse. På Café Snellu får man omedelbar respons när människorna tackar för god mat och service.

Juuso trivs i köket

Vi kikar ännu in i köket. Där finns Juuso Liimatainen, som just nu skär ner en jättelik blomkål. Han har haft en stödanställning i tre månader. Han får ha jobbet till slutet av år 2018.

– Målsättningen är ett arbete inom livsmedelsbranschen, butikens fisk- eller köttdisk. Läroavtal kunde vara ett bra alternativ säger Liimatainen.

– Det är intressant och utmanande att arbeta. Kokken Matti har gett mig alldeles otroligt mycket ansvar, fortsätter han.

Juuso kom till köksarbetet på rekommendation av studiehandledaren vid yrkesskolan Stadin ammattiopisto. Ibland har det känts tungt, men femdagars arbetsveckan har gått bättre än Liimatainen vågade tro på.

– Jag har hittat sidor hos mig själv som jag inte viste fanns. Jag har hittat energi och självförtroende. Här finns en uppmuntrande miljö och bra utbildare.

Text Tiina Usvajoki | Bild Juha Kinanen och Tiina Usvajoki

—————————————————————————————————

Snellu Café hör till projektet Kykyportaat

Projektet Kykyportaat började i mars 2018. Det är en del av Europas socialfonds program och dess målsättning är att förbättra arbets- och verksamhetsförmågan hos sådana som är utanför arbetslivet.

På Café Snellu har 10 stycken under 30 åriga fått vara i arbetsprövning. Utöver dessa har unga med betalningssedel fått sommararbete, unga har fått deltidsarbete med stöd av församlingarnas gemensamma arbete och unga har fått utföra sin samhällstjänst. Café Snellu har nått 20 unga i olika livssituationer.

Projektet har som målsättning att erbjuda 44 unga en arbetsprövningsplats för det tar slut (i slutet av februari 2020). Arbetsprövningen genomförs i samarbete med yrkesskolan Stadin ammattioposto.

Projektet omfattas också av grupphandledning. Med alla som deltar i projektets verksamhet diskuteras också kring deras personliga situation och målsättning. I samtalen och i utvärderingen används THL:s frågeformulär kring förmågor, i vilket var och en själv kan fundera på den egna arbets- och verksamhetsförmågan, deltagande och det egna välmåendet.

Förmågetrappstegen är ett tvåårigt projekt. Målsättningen är att man med tiden kan utveckla en gemensam verksamhetsmodell med stadens arbetslöshetsservice.

Hurdant är det praktiska arbetet?

De anställda talar med de unga om deras framtid och deras önskningar och uppgör tillsammans med de unga en plan, vars målsättning är att föra framåt i livet. Var och en ungdom är en enskild person. I bakgrunden finns dock ofta bristfällig skolgång, problem med den mentala hälsan, rusmedelsprövning, de är ofta klienter för barnskyddet eller har andra motsvarande utmaningar som har lett till att stigen från grundskolan till yrkesskola har brutits.

Också om den unga har en yrkesutbildning kan denne behöva hjälp med att komma in i arbetslivet, t.ex. om man har inlärningssvårigheter eller är rätt för olika sociala situationer.

Hurdan är arbetsprövningen vid Café Snellu?

Den unga får möjlighet att bekanta sig med hurdant restaurangarbetet är. Dagarna skräddarsys utgående från de ungas behov. För en del räcker det med två dagar i veckan till en början, för andra igen erbjuder fem dagar passligt med sysselsättning och hjälper till att håll upp vardagens rytm.

Samarbetet med yrkesskolan möjliggör också studier och praktik i catering-, café- eller restaurangbranscherna.

Vilken betydelse har arbetsprövningen för de unga?

Då den unga märker att hen klarar sig och lär sig nytt samt får misslyckas i en trygg miljö, växer självkänslan och den unga börjar tro på sina egna förmågor. För de unga är det extra viktigt att arbetet under prövningen har betydelse på riktigt. De ser dagligen hur de ca. 80 kunderna på kaféet tackar för den goda maten och vänliga servicen. Också miljöfrågorna, dvs. hur svinnet används, motiverar för arbetet.

Frågorna besvarades av projektansvarigaAnna Hästö, Kykyportaat – vuorovaikutus työ- ja toimintakyvyn ylläpitäjänä (samarbete upprätthåller arbets- och verksamhetsförmågan)

—————————————————————————————————-

Varför vill samfälligheten stöda anställning?

 Huvudmålsättningen för projektet Työtä kohti (mot arbete) är att med hjälp av sysselsättande verksamhet stöda deltids arbetsföra, att stöda församlingarnas sysselsättande verksamhet, riva byråkrati, dela information samt att bygga samarbetsnätverk med andra sysselsättande unstanser (TE-byrå, TYP, organisationer, stiftelser).

Under projektets verksamtestid, 2015-2018 har man gjort ca. 80 tidsbundna eller deltids arbetsavtal med sådana som ar i en svår situation på arbetsmarknaden.

Vad är nyttan med att sysselsätta?

Ca. 70 personer, på olika sätt sysselsatta före 18.10, 2018) har fått prova sina kraftresurser, hur det är att återvända till arbetslivet, övat på dygnsrytm, lärt sig arbetslivs kunskaper, arbetskultur och blivit en del av samhället.

Många (ett exakt antal finns inte) har också gått vidare till studier och arbetslivet.

Målsättningen är inte endast ett fortsatt arbete på den öppna arbetsmarknaden, utan också att upprätthålla och förbättra livskavliteten. Målgruppen består förutom av unga och långtidsarbetslösa av på olika sätt deltidsarbetsföra, dvs. handikapade, mentalvårdsklienter och deltidspensionärer.

Fyller man permanenta arbetsplatser med stödsysselsatta?

Arbets- och näringsministeriet har på olika sätt ansett det viktigt att stöda och ge arbete (bl.a. med OTE projektet har man gett stöd genom deltidsarbete). Att ge arbete via tillfälliga arbetsmarknader till den egentliga arbetsmarknaden ses inte mera som den enda målsättningen, utan som kompletterande synvinklar ser man också den mäskliga faktorn. Arbetssätten och yrkena förändras också.

Inom projektet Työtä kohti har man satt gränser för lönekostnaderna, enligt vilka en sysselsatt person inte kan ersätta eller vikariera i församlingens grundarbete. Arbetsuppgifterna skall stöda grundarbetet, men de kan t.ex. inte omfatta ansvar för eller utveckling av något arbete.

Jag har länge arbetat inom församlingens diakoniarbete och har svårt att se ett smalt utnyttjande av arbetskraften. I diakoniarbetet ser man varje vecka arbetslöshet och på annat sätt människor som hamnat utanför arbetslivet och det illamående det medför. Många av diakonins klienter ber om att få komma på arbetsprövning eller som deltids anställd för att få sociala kontakter, lära sig finska eller få möjlighet att fundera på sina kraftresurser.

Inom dagens diakoni är det frågan om att sysselsätta sådana personer som är i en svår arbetsmarknadssituation och att gå vid deras sida. Är inte det kyrkans uppgift?

På frågorna svarade diakoniarbetare Tarja Koivumäki från Helsingfors kyrkliga samfällighet