Världen förändras – så också församlingarna

Antalet äldre växer, det föds färre barn och arbetsföra flyttar från glesbygden. Hur påverkar förändringarna församlingarnas livskraft och arbetet?

Timo Aro, doktor i statsvetenskap, vet att ifall man talar om flyttningsrörelser i Finland, väcker det starka reaktioner. Stad och landsbygd samt norr och söder är ordpar som gärna ställs mot varandra och efter det ses som hotbilder.

– Det skulle vara skäl att granska flyttningsrörelser som en utveckling som fortsätter under många år. Det här är inget nytt eller överraskande. Finland är ett speciellt land, för vi ser på flyttningsrörelser genom känslorna. I andra västländer gås ingen diskussion t.ex. om urbaniseringens faror. Det är ett specifikt finländskt särdrag, säger Aro.

Enligt honom är människors rörelser och val av boendeplats en naturlig del av utvecklingen.

– I många länder granskar man överhuvudtaget inte flyttningsrörelser inom landet. Det uppfattar man som normalt. Man t.o.m. uppmuntrar människor att flytta till nya orter för att hitta arbete eller studieplatser.

Aro säger att det i Finland alltid funnits stora skillnader mellan olika områden, vilka man samhällspolitiskt strävat efter att jämna ut.

– Det är dock skäl att vara bekymrad över hur stora de områdesvisa skillnaderna blir mellan de områden vars invånarantal krymper och de som växer. Men, människorna har dock rätt att välja boningsort, och man skall inte allt för mycket försöka påverka det.

De områdesvisa skillnaderna växer

Timo Aro beskriver flyttningsrörelsen inom Finland som selektivt. Skillnaderna mellan områdena håller på att växa, då de områden som växer drar allt folk till sig och glesbygden töms.

– Trots detta sker två av tre flyttningar inom den egna kommunen eller mellan grannkommuner. En flyttning av fem är en sk. äkta flyttning, då hela livsmiljön förändras, säger Aro.

Det att det föds allt färre barn, påverkar allt flera kommuner. Redan nu är vi i den situationen att i två tredjedelar av kommunerna är dödligheten större än antalet födslar.

– I östra, norra och mellersta Finland är åldersskillnaden i befolkningen ovanligt stor. Bara i västra och södra Finland är antalet äldre i befolkningen sådan att man kan se områdena som konkurrenskraftiga, säger Aro.

Mindre städer krymper

Till den finländska politiska retoriken hör att hålla hela landet befolkat och livskraftigt. Statistiken visar på ett annat Finland.

– Ifall vi ser på utvecklingen på basen av siffror, är det lätt att konstatera att Finland inte på årtionden har varit befolkat i hela landet. Från en del områden har man alltid sökt sig till vissa områden. Länge bodde vi i ett Finland där antalet födslar var större än antalet döda. Nu när den situationen förändrats syn flyttningsrörelsen allt mera.

Tidigare var befolkningsminskningen endast landsbygdens problem. Nu är också mindre städer i samma situation.

– En del av de mellanstora städerna och landskapscentra är i farozonen, för polariseringen växer mellan områden som växer och områden som krymper. Krympande städer är t.ex. Kotka, Kouvola och Kajana, räknar Aro upp.

—————————————————————————————————

Hur påverkas församlingarna av flyttningsrörelserna?

– Förändringen skall bearbetas nu. Om fem år är vi redan för sent ute. Vi behöver mångsidiga alternativ i våra arbetssätt, både i sociala medier och i personliga möten. Man måste gå med på förändringen, som också kan vara en väldigt bra sak, inleder ledande diakoni- tjänsteinnehavare Pirjo Sariola.

Ledande tjänsteinnehavare för fostran, Tiina Taavitsainen, säger att inom arbetet för fostran följer man noggrant med hur många barn som föds och hur antalet utvecklas.

– Trots att grundverksamheten ännu är den samma, utvecklar vi hela tiden nya arbetssätt. De anställda uppmuntras till en bred fortbildning, för man i framtiden skall kunna ta tag i olika arbeten, berättar Taavitsainen.

Nya verksamhetsmodeller

Vad leder flyttningsrörelsen och den allt smalare befolkningsstrukturen till i praktiken för församlingarna?

– Man prioriserar utmaningarna och söker hela tiden nya samarbets- och verksamhetsmodeller, också församlingssammanslagningar kan komma ifråga. I samband med sådana bibehålls gudstjänstgemenskapen, men administrationen blir lättare, säger Sariola.

Hon ser pensionärerna som kyrkans styrka, vilka borde lockas till att aktivare delta i kyrkans verksamhet.

– Pensionärerna har livs- och arbetserfarenhet. Många av dem är redo för nya projekt för det gemensamma bästa.

Sariola tror att på 2020-talet kommer de äldre att, förutom att träffas på traditionellt sätt, också att hålla kontakt i skype grupper eller i mor- eller farförälder-barn grupper.

– Jag tror att olika församlingars profiler utvecklas i olika riktning i tätorter och i glesbygden.

Verksamhetsmiljön och verkligheten skall synas i verksamhetssätten, säger hon.

Nedskärningar och flexibilitet

Då medlemsantalet sjunker, minskar skatteinkomsterna och församlingarnas ekonomi blir trängre.

– Då vi tvingas till nedskärningar är tyvärr personal- och fastighetsutgifterna oftast de största utgiftsposterna, vilka också kritiskt måste granskas, summerar Tiina Taavitsainen.

Hon vet att det ute i byarna är svårt att få verksamheten att gå runt, då deltagarantalet blir för litet.

– I sådana situationer kan man försöka komma överens och vara flexibel med reglerna, men nog tar verksamheten småningom slut om det inte finns tillräckligt med människor.

Också långa avstånd är en utmaning för församlingsmedlemmarna.

– Familjen kanske hellre väljer att bli hemma. Kunde man på glesbygden ens ha program lite nu och då eller kunde man utvecka något för familjerna på de sociala medierna och nya modeller för personligt stöd, frågar sig Taavitsainen.

Omsorgen fortsätter

Hur går det för människorna på glesbygden de kommande åren? Tar någon mera hand om dem?

– Ja det gör man, men sätten förändras. På glesbygden finns en samhörighet och man bryr sig om varandra, vilket för församlingen är en märkbar resurs. Enligt min åsikt borde man lyfta omsorg om varandra till kyrkans projekt nummer ett, för det är en resurs också i tillväxtcentras, säger Sariola.

Enligt Taavitsainen skall församlingen vara intresserad av alla människor och tillgänglig för alla. Att servicen försvinner från de mindre byarna behöver inte, ur kyrkans synvinkel vara hela sanningen.

– Man kan hitta möjligheter i frivilligverksamhet, nättjänster och pop-up verksamhet.

Med i vardagen

I framtiden kommer det att bo väldiga mängder människor i tillväxtcentra. Hur når församlingen dem bäst?

– Födelsedags hembesök via smarttelefonen, andakt på nätet eller en some- grupp kan vara verksamhetsformer både på glesbygden och i städerna, säger Sariola.

– Sariola funderar också att kyrkan skall synas och höras där var människorna naturlig är och rör sig. Kyrkans grunduppgift finns i budskapet. Hur vi som församlingsmedlemmar och anställda läger ord på evangeliet och hur vi verkar så att människorna blir intresserade, tar emot och på olika sätt hålls med.

Också enligt Taavitsainen är en utgångpunkt i samfundstänkandet i nyckelposition.

– Ifall man når människorna i skolorna, på arbetsplatserna och i samband med fritidssysselsättningar, blir församlingen inte något lösryckt eller en serviceinrättning.

———————————————————————————————

Så gör man i Vanda

För att motverka problemet med en åldrande befolkning och att färre barn föds har man i Vanda utvecklat nya verksamhetsformer.

Utvecklingen syns bl.a. i dop processen. Man har utvecklat ett elektroniskt bokningssystem och förnyat informationen om dopet. För att stöda familjerna har man särskilt lyft fram stödet för fadderskapet. Man har utvecklat ett fadderdags-koncept, som spridit sig till alla stift. Denna vår hade man som pilotprojekt att sända ett textmeddelande till alla 7 åringars faddrar.

Målsättningen med Vandas seniorprojekt är att rikta församlingarnas verksamhet särskilt till aktiva och välmående seniorer, för vilka församlingarnas verksamhet är främmande. Seniorernas välmående-dag och närståendevårdarnas konditionssalsgrupp är bra exempel på seniorprojektets verksamhet. I Vanda har man också startat en mångprofessionell utvecklingsprocess kring arbete med äldre. I den strävar man efter att granska hur församlingarna kan vara med i livscykelns slutända. Församlingarna har ju traditionellt varit med på sjukhus och vårdinrättningar, men utmaningen är att stöda och hjälpa den stora grupp som vårdas hemma.

Den nya stadsdelen, Kivistö, erbjuder i framtiden ett hem för 50 000 Vandabor. För församlingen i Vandaforsen innebar detta den tidigare avlägset placerade kyrkan i Kivistö, i snabb takt blev centralkyrkan för att tillväxtcentra. I församlingen regerade man på förändringen genom att utnyttja segmentforskning och genom att rikta Kivistö kyrkas service speciellt till barnfamiljer.

Man bygger i Dickursby stadskärna en helt ny kyrka istället för den gamla, som blivit riven. Då man inte i all oändlighet kan öka resurserna, måste man reagera genom att flytta verksamhetens tyngdpunkt dit där människorna rör sig. I Vanda har man på senare tid undersökt hur medlemskapet upplevs och hur man är fäst vid församlingen och märkt att man med nuvarande resurser kan utföra ett församlingsarbete som når fram bättre genom att utveckla informationen.

Ung vuxna har bjudits in till brunch för nyinflyttade. De senaste årens brunchförsök har varit så lyckade att verksamheten kommer att fortsätta främst för att nå under 40-åringar.

Källa: Johanna Pohjantaival
Utvecklingsverksamhetsplanerare, Vanda församling

———————————————————————————————

I Puolanka har man anpassat sig väl

Kyrkoherde Hannes Seppänen säger direkt att tyngdpunkten för verksamheten  är på den äldre befolkningen.

– De är en behaglig åldersgrupp, lätt att möta. Många av dem kommer gärna på tillställningar.

Det finns mindre barn och unga, men också för dem finns grupper och klubbar. församlingen i Puolanka har enligt kyrkoherden anpassat sig väl till förändringarna.

– Arbetstagarresurserna och tyngdpunkterna har man väl hunnit rikta dit där de behövs bäst. Under trettio års tid har församlingens medlemsantal halverats från femtusen till två och en halv tusen medlemmar. Antalet anställda har minskat från 15 till 8, berättar Seppänen.

Det minskade antalet arbetsföra påverkar bl.a. att nästan alla förtroendevalda är pensionärer.

– Det finns energi hos pensionärerna. Det är ingen passiv mottagargrupp, säger Seppänen.

Han är främst orolig för hur man i fortsättningen skall hitta frivilliga och förtroendevalda under kommande år och årtionden.

– Unga vuxna och arbetsföra är ingen aktiv åldersgrupp i församlingens verksamhet. Kyrkoherden intygar att man i Puolanka också i fortsättningen tar hand om glesbygdsbefolkningen.

– Diakonin besöker ensamma och församlingen kan t.ex. arrangera möten i hemmet, alldeles var som helst inom församlingen.

———————————————————————————————

Text Tiina Usvajoki
Bild Hannu Keränen, Urpo Häkkinen, Kirkon kuvapankki Pentti Mansukoski och Aarne Ormio