Så anpassade vi oss

Just när coronaviruset var på kommande bytte Anu Viippola i Männistö församling i Kuopio tyngpunkten i sitt arbete. Hon övergick till att arbeta 80 procent inom diakonin och 20 procent inom ungdoms- och konfirmandarbetet. Diakoniarbetet har delvis varit nytt och det har tagit tid att reda ut saker. Ibland känns det som om hon skulle göra samma saker många gånger, innan det blir klart.

• Jag känner mig inte utbränd. Jag uppskattar diakoniarbetet. Nu under coronatiden hör man mest om avigsidan i människors liv, men jag drar fram glädjen ur det att jag kan hjälpa dem. Vilppola verkar som kontaktperson i Eus mathjälpsfrågor och förmedlar vid behov butiksbeställningar till frivilliga.
• Antalet sådana som behöver Eus mathjälp har ökat. Förutom de som regelbundet söker om hjälpen har det också kommit nya hjälpbehövande, säger hon.

Vilppuula koordinerar också, i samarbete med socialvården, barnledarna arbete till förmån för barnfamiljer. Familjerna har behövt barnledare bl.a. för att gå ut med barnen.

Det går åt timmar i telefonen.

Coronan har fört med sig mindre sociala kontakter och, förutom de äldre, lider också de unga.

• Jag ringer till tiotals av diakoniarbetets seniorer och de ringer till mig. Också diakoniarbetets själavårdssamtal kommer till mig. Mitt arbete består i huvudsak av att nå människor och att lyssna på dem. Då man till detta lägger till kontakterna till ungdomarna, leder det till timmar i telefonen, berättar Vilppola
• I mitt arbete bland ungdomarna har jag ett diakonalt grepp. Jag gör hembesök, om jag blir kallad. Ibland känns det som om jag skulle vara tillgänglig hela tiden. Det är inte lätt att dra gränser. Ibland funderar jag på vilken hatt jag skall klä på mig idag, diakonins eller ungdomsarbetets, skrattar Vilppola.

Vid sidan av att ta hand om andra, skulle man behöva ta hand också om sig själv. Vilppola är mycket medveten om det här och nämner att hennes styrka är det sociala nätverket, sången och musiken.

• Också det bär under undantagstillstånd, att jag känner att jag är på rätt plats i rätt tid. Just det behöver kyrkan göra. Att lyssna på människor samt att vara med och erbjuda mathjälp.

”Vår uppgift är att upprätthålla hoppet”

Med 30 års erfarenhet ansvarar Mia Salmio i Munksnäs församling i Helsingfors för förmansuppgifter inom äldre-, vuxen- och frivilligarbetet. En första reaktion på coronan var att församlingens gruppverksamhet avslutades omedelbart.

• I stället för den gemensamma veckomåltiden kom akutmatkassarna, av vilka en del har förts hem till klienternas hem dörr, beskriver Salmio.

Också diakoniarbetarnas hembesök avslutades i huvudsak. De anställdas arbetsrum utrustades med plexiglas, visir, handskar och masker. Salmio berättar att en del klienter har tagits emot på kansliet också under coronatid.

• Största delen av klientarbetet har flyttat till telefonen, men också i sådana här tider är det nödvändigt att möta människor ansikte mot ansikte. Det kan t.ex. vara en ensam som funderar på självmord, som inte har någon att prata med. Tidigare kanske hen sökte sällskap i kvarterskrogen, men nu är också den stängd. Vår uppgift är att hålla upp hoppet i alla situationer. Speciellt när en människa funderar på om man skall begå självmord eller inte.

Samtalshjälp har också betts av mammor och pappor, vilka har utmaningar med att stå ut  med situationen i familjen.

• De har velat tala, för att de är rädda för sin egen eller en närståendes mentala hälsa, säger Salmio.

Det finns en oro för hur det skall gå.

Det har varit bråttom inom diakoniarbetet också för att man i början av epidemin ringde till alla över 80 år och vilket hjälpbehov de har. Salmio berättar att diakoniarbetet arbetar snabbt och anpassar sig behändigt till förändringar. En oro för fortsättningen är dock hela tiden närvarande.

• Hur når vi de som tidigare deltog i grupperna? Alla har inte den utrustning som krävs för ett digiskutt. Hur upprätthåller man kontakten till församlingen? Prästerna streemande når inte på långt när alla människor. Vi funderar hela tiden på hur man kan öka samhörigheten. Vadkunde man ännu göra för församlingsmedlemmarna.

Enligt Salmio har arbetsbördan ökat under coronatiden. Hon råder sina teammedlemmar att arbeta på diastans 1-2 dagar i veckan, så att man minskar kontakterna och de skulle kunna hållas friska.

• Vårt arbete innehåller mycket som man inte kan göra på distans. En regel är dock villkorslös: kom inte till jobbet om du är sjuk.

Det växande digiarbetet

Diakoniarbetare Mikko Huuhtanen berättar om hur det står till i församlingen i Ylöjärvi.

• Coronatiden har påverkat först och främst så att det digitala arbetet har ökat. Det omfattar bl.a. ibruktagande av Teams, Youtube och de sociala mediernas kanaler. Dessutom har kontakterna med äldre människor per telefon ökat.

Coronasituationen syns i diakoniarbetets vardag också som ett ökat behov av mathjälp, där ser Huuhtanen en tydlig topp.

• Man ser också att företagare mår sämre samt familjer, speciellt ensamförsörjare mår sämre, tillägger han. Huuhtanen bedömer att de anställda mår bra i undantagssituationen. Det påverkas av ett bra team, gemensam genomgång och ett fungerande förmansarbete.
• Stundtals kommer det dagar då det helt tydligt är flera som tar kontakt. De som ringer behöver ofta mat och stöd i olika ekonomiska krissituationer.

”Vi blev inte kvar för att tycka synd om oss”

I Noora Kähkönens församling i Joensuu övergick man genast i mitten av mars till distansarbete. Alla möten och all planering flyttades till nätet.

• Vi skickade port till församlingsmedlemmarna och vi ringde upp dem. Vi informerade dem om att vi ännu är på jobb. Skriftskolan har fortsatt på distans. Det är viktigt att alla får meddelande om att den inte är inställd och att alla ännu i år kan fira sin konfirmation.
• Jag är förman för teamet, vilket betyder att jag försöker följa med och vara lyhörd för hur de anställda mår och att alla har arbete i passlig mängd. Vi har modularbetstid, vilket underlättar situationen väldigt.

Kähkönen själv arbetar med juniorer och till det arbetet hör mycket samarbete med skolorna. Det samarbetet ändrades under den tid som skolorna verkade på distans.

• Vi gjorde några lektionsvideor och filmade också in morgonsamlingar. Klubbverksamheten ersatte vi med att göra en Youtube klubbvideo i veckan. Under vardags kvällar publicerade vi en kvällsböns video. Vi pratade också mycket med barnen på whatsapp.

Viljan till det normala är stor.

Enligt Kähkönen har arbetsmängden varit ungefär den samma. Det som gjort det tungt, har varit att hantera nya redskap, ny teknik och nya program.

• Det som också gjort att det känts tungt har varit att man inte vet när man kan återgå till det normala och naturligtvis oron för den egna hälsan.

Kähkönen tror att en del av det som nu utvecklats kommer att förbli en del av verksamheten.

• Jag anser att vårt team har anpassat sig bra till det här. Vi har inte blivit kvar i att tycka synd om oss, utan vi har närmast sett det som en utmaning och en möjlighet att utveckla arbetet och oss själva. All vill dock fort få börja arbeta med barnen, de unga och familjerna ansikte mot ansikte.

MEGATRENDER OCH CORONA

Sitra gjorde redan före Corona upp fem megatrender för att beskriva världens gång. De har kommit väldigt nära många diskussioner kring Corona.

En megatrend är den åldrande befolkningen och dess mångfald. De spänningarna finn med också i corona diskussionen. Synvinklarna tillspetsas då befolkningen åldras och blir mera heterogen, motsättningarna blir synligare och man saknar en uppbyggande värdediskussion.

Nu måste man verkligen fundera på balansen mellan snabba beslut och ojämlikhet. När man lägger äldre människor i karantän, är det att beskydda eller att behandla illa?

Teknologin smälter in i allt – megatrender ses i vardagen både som hot och möjligheter. Diakoni- och ungdomsledare möter både äldre och marginaliserade, vilka inte har några möjligheter till några digiskutt och nätverk med hjälp av teknologin. Vi är på väg mot en värld där omfattningen av den ekonomiska, teknologiska och kulturella samverkan och bredden av nätverk påverkar maktsituationen.

Det är bråttom med den ekologiska återuppbyggnaden, är en av Sitras megatrender. Den förutspår att de närmaste 10 åren är avgörande när det gäller återuppbyggnaden av vårt samhälle så att det är hållbart och kan återhämta sig samt anpassa sig till klimatförändringen och naturens minskade mångfald.

De kommande åren kommer att visa vad coronaviruset gödde för detta tidsperspektiv. Ger det fart år ekologisk återuppbyggnad och styr mot miljövänliga beslut – eller händer något helt annat.

Det kursiverade är lånat från Sitras megatrender.
https://media.sitra.fi/2019/12/15143428/megatrendit-2020.pdfn

SITRAS FEM PUBLICERADE MEGATRENDER ÄR:

1. Det är bråttom med ekologisk återuppbyggnad
2. Befolkningen blir äldre och mera heterogen
3. Nätverk är makt för att lyckas
4. Teknologin smälter in i allt
5. Ekonomin söker sin riktning

Text Tiina Usvajoki