”Som uppsagd finns jag inte mera”

0
295

I församlingen i Nystad sades två diskoniarbetare upp under våren 2020.Ulla Forsman är den ena av dem. Hon berättar sin berättelse för tidningen Dino. Under hela processen frågades inte en enda gång hur hon orkar. Det kändes som om den uppsagda skulle begravas i stillhet, säger Forsman.

Vid årsskiftet 2019-2020 diskuterades ekonomin ofta vid kaffebordet i församlingen i Nystad. Det fanns en press. Man måste spara. De anställda gissade att snart smäller det.

Den nya kyrkoherden, Juhana Markkula, berättade nästan genast i början av sin anställning om samarbetsförhandlingar. De anställda hann ha ett möte, vid vilket den svåra situationen diskuterades. Förtroendemännen kom till mötet med bittra besked från ledningen: personalminskningar är nödvändiga.

Den 7 maj 2020 fick Ulla Forsman och hennes kolleger höra att två tjänsteinnehavare från diakonisidan skulle sägas upp.

Det var en stor chock, två stycken. Det kändes otroligt, för arbetsmängden hade inte minskat. Till en början hade Coronan hindrat hembesöken, men vi tog i bruk nya kanaler. Motiveringen, som sades till oss om varför man måste säga upp från diakonin, var att det från andra sektorer har pensionerats folk.

Tomma motiveringar

Forsman vän på mera information. En fredag kom kyrkoherde Markkula för att träffa Forsman.

  • Han nämnde speciellt att de som har någon att försörja, inte blir uppsagda. Jag fick inte något svar på frågan om vem eller vilka som sägs upp. Samtalet tyngde mig.

Snart efter mötet med kyrkoherden var Forsman i kontakt med honom och begärde mera information om grunderna för uppsägningarna. Forsman sade åt Markkula att familjeskäl inte skulle få inverka på en uppsägning. Kyrkoherden gick med på att träffas, men förbjöd förtroendemannen att komma med.

  • Då vi träffades talade ha fortsättningsvis om familjeskäl och berättade samtidigt att jag blir uppsagd.

Senare kallade Markkula Forsman för att officiellt meddela om uppsägningen. Nu fick förtroendemannen också vara med, men inte Forsmans egen.

  • Jag försökte få min egen förtroendeman med på plats, men fick inte kontakt med hen, berättar Forsman.

Mötet framskred mekaniskt och man fick uppsägningen undanstökad från dagordningen.

  • Grunderna för uppsägningen var märkliga. Det var förskräckligt hur uppsägningen sköttes. Kyrkoherden bara konstaterade att det nu gått så här.

Sorg och besvikelse kvar

Förutom två diakoniarbetare sade i församlingen i Nystad upp en kaplan, två kanslister och två barnledare med tidsbundna avtal. En vaktmästare överfördes till deltidsarbete.

Forsman har haft tid att söka också positiva sidor i det som hände, men kvar finns ännu sorgen och besvikelsen. Då arbetsidentiteten är stark är det svårt att förstå att man blir uppsagd.

  • Jag har fortbildat mig och gjort mitt arbete så bra jag kunnat. Efter uppsägningen fick jag en känsla av att jag inte mera hör till kyrkan. Jag har inte ännu klarat av att sätta mig i bänken i men hemkyrka.

Svårt också för arbetskamraterna

Endast några har, sedan uppsägningen, varit i kontakt med sin tidigare arbetskamrat. Det har varit tyst, trots att huset är fullt av själavårdare.

  • Det är en tråkig situation när telefonen och nycklarna skall lämnas tillbaka. Själv kände jag det som om jag, som uppsagd, inte mera fanns, funderar Forsman.

Det är tur att det också finn bra minnen. Forsmans röst låter glad när hon får berätta om stunder då hon fått ta emot kärlek till nästan.

  • Efter att jag returnerat mina personliga arbetsredskap satt jag mig på en bänk i kyrkparken. Den ansvariga för barnarbetet kom till mig och gav en chokladplatta. Hon var som en ängel.

Tack förbundet, mina närmaste och mitt nya arbete

  • Jag fick otroligt bra stöd av förbundets anställda. Ett speciellt tack till Marko Pasma. Hans lugnande råd hjälpte verkligen mycket.

Forsman tackar också TE-centralen, var hon blev behandlad som en människa.

  • Jag fick ett tvåårigt tidsbundet vikariat i Raumo församling. Jag är tacksam för nya dörrar och fönster som öppnat sig.

Krafter för allt som komma skall och för att gå igenom det som varit får Forsman från sina närmaste och sin relation till Gud.

  • De närstående och familjen betyder allt i sådana här situationer. Och tron bär, trots att den prövas.

Stöd för samarbetsförhandlingar

  • I samarbetsförhandlingar behandlas frågor som av, produktions- eller ekonomiska skäl, verkställer uppsägning, permittering eller deltidsarrangemang för en eller flera anställda.
  • Ifall man i församlingen talar om att dra in på personalen eller planerar samarbetsförhandlingar, är det förtroendemannens uppgift att vara i kontakt med JUKOs kansli.
  • Om det i församlingen inte finns någon JUKOs förtroendeman, är Dtl:s och KNT:s medlemmar i kontakt med sina egna förbund.
  • Ensam skall man inte bli: JUKO eller förbundet ger stöd.

Text Tiina Usvajoki
Bild diakonissan Satu Salla


”Situationen är svår för alla parter”

Församlingen i Nystad var under våren i den situationen att man måste hitta inbesparingar för 400000 euro. Det ledde till slut till att fem tjänsteinnehavare och två med tidsbundna avtal sades upp. Tidningen Dino frågade efter kyrkoherde Markkulas inställning till att minska på diakonins tjänster.

Varför sades två diakonitjänsteinnehavare upp?

  • Då resultatet av samarbetsförhandlingarna bereddes gick man igenom hela personalen. Man beaktade från vilka sektorer det redan tidigare hade minskats. T.ex. inom ungdomsarbetet och bland kantorerna hade minskningen skett via pensionering, och man kunde inte minska mera där. Diakoniteamet minskades med två, av fem, kvar i teamet blev två diakonissor och en diakoniassistent.

Hur gick uppsägningen till?

  • Situationen var svår för alla inblandade. Ingen uppsägning sker på lösa grunder. När man minskar fem anställda till tre är det verkligen svårt att besluta vem som sägs upp och vem som får bli kvar. I den situationen tvingas men komma med den tråkiga nyheten, och får också frågan varför just jag? Detta är en mänsklig reaktion, som man måste förstå. För den drabbade kan produktions- eller ekonomiska skäl vara svåra att ta till sig.

Har behovet av diakoni minskat i din församling?

  • Behovet är, inom alla sektorer, större än det vi har resurser för. Behovet har inte förändrats. När församlingarnas inkomster minskar, måste man minska på personalen, trots att arbetsmängden inte har minskat. Också i församlingarna måste man ta i bruk nya verksamhetsmodeller.

Varför fick diakoniassistenten bli kvar, då tjänsteinnehavare sades upp?

  • Arbetsgivaren kan vid bedömningen ta med också sådana faktorer som vem som är underhållsskyldig (hemma boende barn), vilka är möjligheterna för den anställda att få annat arbete och hur de anställda som blir kvar kompletterar varandra i sitt kunnande.

Förmågan till ledarskap i förändring för arbetslaget framåt

En uppsägning är alltid en krissituation, både för den som blivit uppsagt, men också för dem som blir kvar på arbetsplatsen. Enligt utvecklingschef Jarna Savolainen, vid arbetarskyddscentralen, skulle det vara ytterst viktigt att alla anställda skulle beaktas i samband med samarbetsförhandlingar.

  • Redan att man inleder samarbetsförhandlingar är en stor kris. Det är en utmanande situation både för de anställda och för arbetsgivaren. Dessutom är det en situation som ingen går igenom ofta. Det kräver av alla själslig uthållighet att i snabb tidtabell lära sig något nytt och att behärskat genomföra processen, preciserar Savolainen.

Det hjälper med öppenhet

Ifall arbetslaget drabbas av permitterings- eller uppsägningshot, borde man ta tag i det i samarbete. Enligt Savolainen är det bästa sättet att ta tag i situationen att alla kan bereda sig för den nya situationen och får gå igenom alla känslor som man har.

  • Ju öppnare man genomför processen, desto bättre kan arbetstagaren processa den nya situationen. Ifall allting kommer oförbetett hinner arbetslaget inte behandla krisen eller chocken. Då blir den anställda lätt lämnad till sitt egna nätverk eller helt ensam.

Uppsägningar och permitteringar leder till otrygghet och osäkerhet för alla.

Att skapa nytt

  • I en förändringssituation borde ledningen ha beredskap att ta emot olika känslor. Detta samtidigt som man borde skapa steg mot framtiden och konkret leva i nuet. I det förflutna lönar det sig inte att hänga kvar, det scenariot för inget gott med sig. Savolainen betonar att man bör gå mot att skapa nytt, med det man har.

Det tjänar både arbetsgivaren och –tagaren att i tid bereda sig för förändringen. Corona tiden lärde ut nya arbetssätt för att möta klienterna och enligt Savolainen förde det också gott med sig.

  • Kontinuerlig utveckling av arbetet och att vara beredd på förändringar borde vara en del av vardagen. Hur förbereder vi oss för förändringar och har vi beredskap att ta emot nya situationer? Savolainen påminner att det är mycket svårt att möta plötsliga förändringar.

Tips för förändringar

  • Se till grundbehoven (sömn, mat, motion). Vänner och närstående har en stor betydelse för välmående.
  • Utnyttja arbetshälsovårdens stöd vid en förändring.
  • Fundera på vilka nya möjligheter den nya situationen ger dig.
  • Goda lösningar på arbetsplatsen förutsätter samarbete mellan ledningen och personalen. Berätta om din egen syn åt arbetarskyddsombudet och förtroendemannen.
  • Resiliens, dvs förmågan till psykisk återhämtning. Öva på det varje vecka.

Text Hannu Keränen
Bild Mikael Ahlfors