Som hjälpare i en krissituation

0
95

Förutom all möjlig annan verksamhet hör det till diakoniarbetarnas och ungdomsarbetsledarnas arbete att lyssna, bära och väcka hopp. Finlands plötsligt förändrade säkerhetssituation har kastat mycket svåra frågor på de anställda. Vad svara, då man inget vet? Och hur upprätthåller man det egna orkandet?

Blir det krig nu också i Finland?

Frågan upprepas både bland de unga och bland äldres funderingar. Något säkert svar finns inte, men den som frågat, måste få något svar. Man måste ta i tu med diskussionen trots att man också själv funderar.

Situationen beskriver en ny vardag för både diakoniarbetarna och ungdomsarbetsledarna. Och inte är vi ännu på det torra från corona heller. Ändå borde man orka med ett förändrat säkerhetsläge.

Tidningen Dino frågade psykolog Tuija Turunen vid Terveystalo om råd för hur man tar itu med svåra frågor och hur man stöder det egna orkandet.

1. Hur tala om det förändrade säkerhetsläget för unga, vilka är rädda för framtiden?

Man kan prata med unga precis som till alla andra människor. Det händer att den unga tar upp sin rädsla eller sin oro på omvägar. Då kan man fråga direkt vad som rör sig i den ungas tankar och vad hen anse om världsläget. Viktigast är att den anställda förblir lugn. Man får inte försöka mjuka upp den ungas tankar, men inte heller måla upp hotbilder. Det är bra att säga till den unga att alla känslor är normala. En människa kan inte känna fel.

2. Blir det krig nu också i Finland? Hur kan man öppna frågan?

Till den unga kan man säga direkt att det kan ingen veta, men att alla beslutsfattare gör sitt bästa för att det inte skall hända. Ingen kan dock lova att det inte kommer att hända. Det är bra att uppmuntra den unga att diskutera. Man får inte hindra diskussion. Det är fullständigt okej och normalt att fundera och att bereda sig för allt.

Till den unga kan man säga att trots att pandemier och krig är utanför det man själv kan påverka, så kan man ändå göra mycket bra i det egna livet. Viktigast är att själv förbli vuxen i diskussionen, och att förmedla att man klarar sig ur situationen.

3. Behöver den anställda vara rädd för att säga något fel?

Det lönar sig inte att vara rädd för att säga något fel. Det är vuxet att säga att man inte vet eller att man inte kan. Man kan dock tillsammans fundera på lösningar. Man skall inte anta något för den andra. Känslor och reaktioner förändras då situationen går framåt. En rädsla kan bli frustration på samma sätt som behovet av trygghet kan ändras i olika situationer. Ifall man ändå upplever att man sagt något fel, kan man beklaga och be om ursäkt.

4. Hur kan man gå igenom den aktuella situationen med äldre?

Gamla minnen och traumatiska erfarenheter kan kännas väldigt färska. Minnen aktiveras ofta i nya belastande och hotfulla situationer. Behovet av att prata om dem kan vara stort. Det är viktigt att en äldre människa inte blir ensam med sina minnen, utan att någon orkar lyssna på hen. Det är viktigt att lyssnaren ger utrymme för minnena och uppmanar att diskutera om både dem, men, också om det som är bra nu. Det är bra att stärka människors mod att minnas. De gamla människornas berättelser är viktiga överlevnadshistorier. De befäster och andra generationers hopp.

Ifall det är frågan om någon med en minnessjukdom, kan det vara viktigt att upprepa vilket år vi nu lever i. Nu är det ingen fara. Vi är nu i säkerhet.

5. Får den anställda visa sin egen rädsla och ångest? 

Den anställda har en dubbelroll. Hen är både en hjälpare och en som erfar. I en sådan situation är det extra viktigt att ta hand om den egna orken. Det är viktigt att förstå de egna känslorna och tankarna. Det är bra att känna igen den egna ångesten, och att söka hjälp i tid. Man kan inte aktivt lyfta fram den egna ångesten inför klienterna. Den som söker hjälp måste kunna lita på det att den anställda är professionellt neutral. Det är inte rättvist att ta med för mycket egna känslor, de hör inte hemma i yrkesrollen. Det är bra att styra samtalet till den hjälpbehövande och de upplevelse som hen har.

6. Hur kan arbetsgivaren stöda den anställda att orka?

Organisationskulturen borde byggas på sådant sätt att det är tillåtet att tala om det som tynger en. Det måste finnas utrymme för känslor. Det är viktigt med en trygg miljö. Arbetshandledningen skall vara i skick.

Vid behov kan den anställda också hänvisas till företagshälsovården. Vid tex Terveystalo använder man sig av en modell för att stärka den mentala hälsan. Den möjliggör en kort psykoterapi, men 10-20 psykoterapigånger.

7. Hur kan man själv stöda sig själv, om arbetsgivaren inte gör det? 

Var och en har naturligtvis själv ansvar för det egna välmående. Det skulle vara viktigt att hålla isär arbete och fritid och det är viktigt att begränsa hur utsatt man är för medier. Det lönar sig att tala med kolleger och närstående om sådant som tynger en. Den anställda borde leva som hen lär, dvs de samma råden som man ger åt andra är troligtvis också bra för en själv.

De är också viktigt att känna igen stressen och orsakerna till den. Om man tex märker att man inte sovit bra på många nätter, lönar det sig att fundera på vad som skulle kunna ge en bättre sömn. Viktigast är att söka hjälp i tid. Man skall inte dra ut på tiden innan man söker professionell hjälp. Det är inte bra att låt situationen slå knut på sig själv.

Får du ångest av situationen i Ukraina?

Att ständigt följa med nyhetssändningarna gällande situationen i Ukraina kan vara ångestfyllt och öka risken för trötthet. Nu, om någonsin, är det skäl att at hand om det egna orkandet. Speciellt de som utför hjälparbete borde stanna upp också för sin egen skull.

Finlands Röda Kors har på sina hemsidor samlat ihop typiska reaktioner i samband med hemska nyheter. Det är bra att tala om symptomen och reaktionerna öppet med sina kolleger och närstående.

För dessa symptom behöver man sällan professionell hjälp, bara de inte förblir långvariga, utan endast kortvariga:

  • Händelsen kan kännas märklig, svår att förstå eller obegriplig
  • Händelsen eller nyheterna snurrar i tankarna
  • Du är kanske rädd att händelserna utvidgas geografiskt, kanske också till Finland.
  • Tankarna och känslorna växlar och kan vara kraftiga: du kan känna rädsla och ångest eller gråta. Man kan också vara irriterad och känna ilska. Känslorna kan också stocka upp vid nyheterna.
  • Kroppen kan också visa stressreaktioner: huvudvärk, illamående, svettningar eller muskelspänningar.
  • Det kan vara svårt att somna eller sömnen försvinner helt.

Ibland kan ångesten bli outhärdlig och den börjar störa det normala livet och försämrar arbetsförmågan. Man skall söka hjälp genast om man känner något av följande symptom. Det är viktigt att reagera i tid, så att ångesten inte blir långvarig.

  • Du är ständigt ångestfull, deprimerad eller känner spänningar eller känsloutbrotten är okontrollerade.
  • Sömnlösheten eller den avbrutna sömnen fortsätter
  • Du kan inte koncentrera dig.
  • Du klarar inte av arbete eller skolgång.
  • Du har fysiska symptom på stress eller ångest.
  • Du är hela tiden överenergisk
  • Du har ingen att tala med.
  • Dina människorelationer lider, du isolerar dig.
  • Du funderar hela tiden på det som händer i världen, tvångsmässigt.

Man kan också själv göra mycket för att underlätta ångest och rädslor. Viktigast är att dela sina känslor och erfarenheter med andra och att fortsätta de vanliga vardagsrutinerna så normalt som möjligt. Gå till skolan eller din arbetsplats, trots att det känns tungt. Bli inte ensam. Det underlättar att träffa andra. Också följande bekanta knep hjälper då tankarna är fulla med oro:

  • Rör på dig. Det löser spänningar i kroppen och lugnar sinnet. En promenad eller annan lätt aktivering lättar.
  • Undvik större mängder alkohol och lugnande medel.
  • Ibland är det lättare att uttrycka sig genom att göra, än genom att tala. Rita, måla, skriv.

Källa: punainenristi.fi


Minneslista till arbetsplatsen

  • Nu behövs empati. Respektera olika reaktioner och försök förstå varandras situation.
  • Förmännen måste lyssna lyhört och fråga vad folk önskar.
  • Det kan vara bra att samlas och prata tillsammans, men får inte vara tvunget. En del skyddar sitt orkande genom att begränsa informationsflödet.
  • Kom, vid behov, överens om flexibilitet i arbetsuppgifterna och arbetstiderna.
  • Utnyttja psykologiskt stöd. Ifall tankarna blir övermäktiga eller tar nattsömnen kan det vara bra att tala med en arbetsplatspsykolog.
  • Det är till arbetsgivarens fördel att ta hand om personalen. De arbetslag som bäst klarar kriser är de vilkas välmående har tagits hand om.

Källor: ttl.fi, psykologit Liisa Puskala och Barbara Bergbom

Text Tiina Usvajoki | Bild Pexels