Trots att man nuförtiden ganska utbrett arbetar på distans, finns det just inga regler kring det i arbetstidslagen. Med distansarbete avses sådant arbete som man kunde utföra i arbetsgivarens lokaler, men som man regelbundet utför på annat ställe än i arbetsgivarens fasta lokaler.
Enligt den officiella definitionen är förutsättningen också den att arbetet utförs med datatekniska hjälpmedel – i praktiken en dator, men man torde kunna räkna med att distansarbete kunde omfatta också annat arbete som utförs på annat ställe än på arbetsplatsen. Distansarbete kan utföras både i tjänste- och i arbetsförhållande. Distansarbete kan vara fortgående eller på deltid och man kan utföra det hemma eller på någon annan av arbetstagaren och arbetsgivaren överenskommen plats. Distansarbete är möjligt både som en del av arbete med arbetstid och utan arbetstid.
De europeiska arbetsmarknadsparterna har, på europeisk nivå, uppgjort ett ramavtal gällande distansarbete som i Finland har trätt i kraft genom ett ramavtal mellan arbetsmarknadsparterna gällande distansarbete. I ramavtalet har man definierat allmänna principer gällande distansarbete och frågor som bör observeras i distansarbete.
Till övriga delar används i huvudsak samma lagstiftning för distansarbete som för övriga arbets- och tjänsteförhållanden. Detta motiverat eftersom utgångspunkten är att man i distansarbete utför samma arbetsuppgifter på samma villkor som om man skulle utföra dem i arbetsgivarens utrymmen. Den centrala skillnaden är att arbetsgivaren rent praktiskt inte kan övervaka arbetstagarens arbetsförhållanden, vilket också har lett till att man lagt till en del regler i arbetarskyddslagen gällande distansarbete.
Distansarbete i arbete med arbetstid
På samma sätt som i lagstiftningen, finns det inte heller i Kyrkans tjänste- och arbetskollektivavtal (KyrkTAK) regler kring distansarbete. Gällande arbete med arbetstid finns i KyrkTAK 161§ tillämpningsdirektiv ett omnämnande gällande distansarbete på annat ställe än tjänste- eller arbetsplatsen. Enligt KyrkTAK 161§ är en förutsättning för arbetstidsersättningar att arbetet utförts på tjänste-/arbetsplatsen eller på annan av förmannen angiven plats. I enlighet med tillämpningsdirektiven för ifrågavarande paragraf: ”Ifall tjänsteinnehavaren/arbetstagaren utför mertids- eller övertidsarbete hemma förutsätts för ersättningen ett förordnande för mertids- eller övertidsarbete och ett uttalat tillstånd av förmannen att utföra arbetet hemma. Utförande av mertids- och övertidsarbete hemma kan komma ifråga endast i undantagsfall”. Reglerna förhindrar alltså inte att man utför mertids- eller övertidsarbete hemma eller annars på distans men det leder till att man alltid skilt måste avtala om det med arbetsgivaren. Övriga begränsningar finns inte i KyrkTAK, vilket betyder att arbete som utförts hemma eller annars på distans räknas med i arbetstiden och det betalas arbetstidsersättningar för det på samma sätt som annars.
I arbete med arbetstid förutsätter diasansarbete att man avtalat om det, dvs både arbetsgivaren och arbetstagaren skall gå med på det. Det är alltså inte möjligt att ensidigt bli flyttad till eller att själv flytta till distansarbete. Man kan avtala om distansarbete genast när tjänste-/arbetsavtalet inleds, eller senare. Det lönar sig att alltid göra avtalet om distansarbete skriftligt. I avtalet om distansarbete är det bra att avtala om var distansarbetet utförs, eller om grunderna för det i alla fall, om hur arbetsredskapen anskaffas och servicen av dem, hur övriga utgifter som distansarbetet leder till ersätts, datasäkerhet, resor, i distansarbete på deltid är det bra att avtala om arbetsdagen, samt hur man avtalar om distansarbete. Listan är inte fullständig och vilka villkor som behövs beror på situationen. Detta betyder att det lönar sig att låta förbundet granska avtalet innan man skriver under det.
Distansarbete i arbete utan arbetstid
Utgångspunkten för arbete på distans är på samma sätt beroende av ett avtal, precis som det som gäller för anställda med arbetstid. Arbete utan arbetstid betyder inte automatiskt att man kan välja, inte bara när, utan också var, man utför arbetet. I praktiken borde det dock vara så här och tjänsteinnehavare utan arbetstid borde ha möjlighet att utföra distansarbete i sådan utsträckning som arbetsuppgifterna möjliggör det. Detta beror på att man inte kan förverkliga arbete utan arbetstid ifall arbetsgivaren bestämmer tid eller plats.
En förutsättning för arbete utan arbetstid är arbetstidsautonomi, vilket betyder att arbetsgivaren inte bestämmer eller övervakar hur den anställda använder sin arbetstid. Ifall arbetsgivaren förbjuder distansarbete eller förutsätter att arbetstagaren arbetar på en viss plats en viss tid, förverkligas arbetstidsautonomin i praktiken inte. I sådant fall bestämmer arbetsgivaren om arbetstagarens arbetstid och med mycket stor sannolikhet också övervakar den. I sådana här fall borde den anställda övergå till arbetstid eller ändra sätten att utföra arbetet så att autonomin verkligen förverkligas.
Text Milka Laaka
Bild Pexels
