Det avtal om ersättning för telefondejour, som tidigare funnits i Kyrkans tjänste- och arbetskollektivavtal har sagts upp i senaste avtalslösning. I textförändringarna har man avtalat om att häva telefondejourersättningen och i stället ta i bruk en ersättning för mobiltillgänglighet. Förändringen trädde i kraft 1.4.2018.
Bestämmelserna angående mobiltillgänglighet finns i Kollektivavtalets del II (44§) gällande lönefrågor. Till sitt innehåll motsvarar de nya bestämmelserna mycket de tidigate gällande telefondejour. Arbetsgivaren och tjänsteinnehavaren/arbetstagaren kan fortsättningsvis komma överens om att tjänsteinnehavaren/arbetstagaren är anträffbar per telefon för att ta emot alarm från församlingen. För anträffbarheten bör man betala för att den binder personen, för skyldigheten att ingripa vid ett alarm och för hur akuta åtgärder som måste vidtas samt till övriga tjänsteinnehavare/anställda för förpliktelser händelsen föranleder. Trots att ersättningen flyttades till lönedelen i avtalet, är det inte frågan om egentlig lön.
Ersättningen för mobiltillgänglighet är minst 44 euro i månaden. Detta är dock endast en minimiersättning och man kan alltså komma överens om en högre ersättning. Till minimiersättningen kan man alltså räkna ganska ”lätt” tillgänglighet, men inte det arbete som mobiltillgängligheten leder till. Ifall det gäller en tjänsteinnehavare/arbetstagare som inte omfattas av arbetstidslagen är det inte möjligt att minska på samma veckas arbetsuppgifter, utan ersättningen skall då vara högre. Därför att när det gäller de utan arbetstid kan man förutsätta att samtalet eventuellt också leder till egentligt arbete, är det viktigt att avtala om ersättningen. Man kan fatta beslut om ersättningen i enlighet med Kyrkans huvudavtal om lokala avtal.
Arbetsuppgifter som är alarm är också till sin natur mycket tyngre än vanliga arbetsuppgifter, eftersom det då ofta är frågan om en krissituation. Detta har man tyvärr inte beaktat i tillräcklig grad då det gäller ersättningens storlek och ersättningarna har generellt också varit på en mycket låg nivå.
Mobiltillgänglighet är en uppgift utanför det egentliga tjänstearbetet, vilkens ersättning är utöver den ordinarie lönen. Detta betyder att man inte kan anse det höra till någons enskild tjänsteinnehavares eller till en grupp av tjänsteinnehavares ordinarie arbete. Enligt de upphävda bestämmelserna för telefondejour kunde en tjänsteinnehavare inte neka till telefondejour, som är nödvändig för arbetets kvalitet eller av tvingande skäl. Från den nuvarande texten gällande mobiltillgänglighet har denna text lämnats bort. I praktiken betyder det dock inte någon förändring att texten lämnats bort. Enligt Kyrkolagens 6 kapitel 27§ måste en tjänsteinnehavare, som inte omfattas av arbetstidslagen, på sin fritid sköta nödvändiga och brådskandetjänsteärenden, ifall de inte kan skötas på annat sätt. Den ifrågavarande lagtexten är alltså fortfarande i kraft, men det är skäl att poängtera att tjänsteinnehavaren måste sköta dem på sin fritid, endast om de inte går att sköta på annat sätt. Också mobiltillgängligheten skall i första hand placeras på tjänsteinnehavarens arbetsdag.
Text Jaana Liimatainen
