Vigningstjänst eller inte?

0
337
kuva Pia Ojalahti-Diallo

Under ungdomsarbetsveckan arrangerade vi nättillfället Kyrkans tjänst för fostran eller vigningstjänst? Den frågan är omfattande, och den har ännu inget svar. Frågan väcker starka känslor och diskussion för och emot.

I kyrkliga festtal talas det ofta om vikten av fostran, men ser man det i praktiken? Skulle vigning hjälpa i den här situationen? De anställda för fostran har en stark inte kallelse för sitt arbete och den bär i många situationer. En vigning skulle föra med en bekräftelse de stunder när kallelsen tagit en paus. Det skulle föra med sig en lagstadgad ställning inom kyrkan och vi skulle vara på samma linje som diakonerna och prästerna. Vigningen skulle befästa identiteten i den andliga tjänsten. Vårt arbete skulle vara värderat lika som de andra vigningstjänsterna. Men, är vigningen den rätta lösningen? Det får tiden utvisa. Just nu är det viktigaste diskussionen: öppen, ärlig och med respekt för varandra.

Församlingarna har i kyrkolagen definierade uppgifter. De skall ombesörja den kristna fostran och undervisningen samt själavården. Det som fått en väldigt liten uppmärksamhet är att det för detta finns lektorstjänster inom kyrkan. Den kristna fostran och undervisningen hör till kyrkans kärnuppgifter, men vare sig kyrkolagen eller -ordningen känner till begreppen om tjänster för fostran för barn eller ungdomsarbetsledare, och för dessa tjänster finns ingen vigning.

Under 30 år beredde man ärendet att sammanföra ungdomsarbetsledarna med diakonin. Slutresultatet är en besvikelse och frustrerande. När kyrkomötets beslut angående beredningen av diakonatet avslutades uttryckte sig KNT:s förra ordförande Mauno Nivala så här: ”Jag är som ungdomsarbetsledare knuten till kyrkan, men kyrkan knöt inte mig som ungdomsarbetsledare till sig”.

Tjänsteinnehavarna för kyrkans fostran är knutna till kyrkans arbete. De uppskattar sitt arbete. Deras arbete uppskattas av deras samarbetspartners inom skolan samt kommunernas och föreningarnas ungdomsarbete. Enligt KNT:s medlemsundersökning upplever ungdomsarbetsledarna minst uppskattning från kyrkan som arbetsgivare samt församlingarnas förtroendevalda och kyrkoherdar.

På vilket sätt visar kyrkan att den förbundit sig till ungdomsarbetsledarna och ledarna för den kristna fostran som experter inom fostran? Det kan kyrkan visa genom att kalla till den kyrkliga tjänsten och ge de kännetecken som hör till den, rättigheter och skyldigheter. Med det avses kyrkans vigningstjänst.

I medlemsundersökningen, som genomfördes under oktober månad, såg de som svarade vigningen som ett tecken på uppskattning. Åsikterna gick däremot i sär om det skulle vara vigning till diakonins eller lektorns tjänst. De som svarade var dock klart av den åsikten att det borde vara en vigning till tjänsten för fostran.

Text Anna Kärri och Arja Lusa