Detta frågade vi
1. Vilka frågor i kommunalpolitiken är viktiga för dig?
2. Vad tycker du om sote (social och hälsovårdsreformen)?
3. Hur syns ditt yrke i ditt arbete som kommunalpolitiker?
4. Ser du någon konflikt mellan att du i församlingsarbete är allas tjänare och att du nu representerar ett visst partis idévärld?
5. Vad skulle du vilja förändra eller korrigera i det finlandska samhället?
MARJO HAUTALA
Ungdomsarbetsledare, Posio (centern)
- Viktiga saker för mig att ta hand om är familjernas, barnens och de ungas frågor. Enligt min åsikt skall människan vara i centrum i beslutsfattandet. Då man fattar beslut är det oftast pengarna som avgör. Oftast riktar sig dock besluten mot människor. Därför måste man reda ut hur besluten inverkar på enskilda människor, kommuninvånare. Som invald i kommunfullmäktige önskar jag att kommuninvånarna tar kontakt och säger sina åsikter och önslemål.
- Inom social- och hälsovårdssektorn måste kommunerna få kontroll på ekonomin. Här i Posio har vi redan förra året börjat köpa social- och hälsovårdstjänsterna. På det sättet har vi fått skuret i kommunens utgifter och kommunens ekonomi korrigerad. Det är intressant att följa med hur det fungerar att köpa tjänsterna. Kommuninvånarna har säkert många olika åsikter, men jag har en känsla av att alla får service på samma sätt som tidigare. Kan ske till och med bättre, då det i kommunen nu också finns tillgång till specialläkare.
- Mitt yrke och min utbildning (kyrkans ungdomsarbetsledare) gör att jag hoppas få en plats i välfärdsutskottet. Frågor kring fostran och socialarbete är mina styrkor och mitt kunnande. Som professionell inom fostran är frågor kring barnens, de ungas och familjernas liv det som intresserar mest. Som missionssekreterare upplever jag också flykting- och invandrarfrågor intressanta.
- Jag ser ingen konflikt i det att en församlingsanställd är med i partipolitiken. Jag tror att på en så här liten ort har människorna främst röstat på person, inte på parti. Därför upplever jag mig också i det här uppdraget främst som en tjänare.
- Positivt tänkande skulle jag önska mig mera av. En positiv attityd till människor och frågor för med sig välmående till var och en. Det kan alla påverka.
MARJO RUNDGREN
Diakonissa, Rovaniemi (s)
- Att hjälpa familjer, barn och äldre i tid, genom att koncentrera samarbete och genom att arrangera fungerande service. Trygga och sunda inlärnings- och tillväxtmiljöer. Varje kommuninvånare är värd hjälp. För mig är det också viktigt att lindra ensamheten. Till detta strävar vi genom att öka delaktigheten (invånarverksamhet) och öka kommuninvånarnas påverkningsmöjligheter (t.ex. förfrågningar och diskussionstillfällen) redan före beslutsfattandet.
- Sote (social- och hälsovårdsreformen) väcker blandade känslor. Jag hoppas att beredningen skall vara tillräckligt bra. I modellen finns ännu många öppna frågor, så som sådant gällande valfriheten. Man måste trygga invånarnas möjlighet till service. Beslutsfattandet om Sote områdena flyttas till kommunernas samarbetsorgan (på landskapsnivå) och på det sättet lösgörs den enskilda kommunens beslutsfattande om välfärd och hälsofrämjande, vilket förändras från nuvarande. Glider kostnaderna ur händerna? Blir situationen mera jämställd?
- Min utbildning ger en bred grund att verka som kommunfullmäktige. Som diakoniarbetare möter vi människor i olika livssituationer och ser samhällets orättvisor. I fullmäktige strävar jag till att fatta beslut som städer de svagaste kommuninvånarna.
- I stadsfullmäktige känner jag att jag kan fatta beslut som är till fördel för alla stadens invånare. Jag ser att de olika partierna tillför olika värderingar till beslutsfattandet, vilket är värdefullt för samarbetet och den praktiska verksamheten.
- Jag hoppas att alla som lever i det finländska samhället skulle ha grunderna för livet i skick och att alla människor ens någon gång skulle uppleva sig vara värdefull, älskad och lycklig. Äras bör en äkta närvaro och äkta möten med människor.
PÄIVI LIU
Diakon, Pornainen (S)
- Förtroendeuppdragen är ännu inte fördelade, men viktigast är att hålla kommunens ekonomi i skick för att garantera servicen. Detta år får vi fatta beslut om ett balansprogram för kommunens ekonomi och fullmäktige gör upp nya strategiska linjedragningar. Jag vill fortsätta i kommunstyrelsen samt vara med om att följa grundtrygghetsnämnden i landskapets famn.
- Vår kommun är med i beredandet av social- och hälsovårdsområdet i Mellersta Nyland och dess valfrihetsprojekt. Jag hoppas att det försöksprojektet som nu är i gång skall ge information om vilka som dragit nytta och att förnyelsen stegvis kan föras framåt. Jag är rädd för tvångsprivatisering och kostnadsstegringar, att närservicen försvinner och att vårdkedjan splittras samt hur personalen skall orka i all denna förnyelse. All den innovation som digitaliseringen för med sig finns inte tillgänglig för alla kunder, vilket redan nu ses som en ökad arbetsmängd för diakonin.
- Eftersom jag bor och arbetar på samma lilla ort är jag naturligtvis en del av församlingens ansikten. Församlingen syns i mina förtroendeuppdrag och jag känner också att mitt yrke uppskattas. P.g.a. mitt yrke valdes jag bl.a. till uppbådsnämnden. Någon gång har kunnat hjälpa en klient att lättare få bostad. I grundtrygghetsnämnden syns det kanske mest, eftersom jag som diakonissa har kontakt med kommunens social- och hälsovårdstjänster, vårdtjänsterna och bildningen. Under den senaste mandatperioden har jag mest kunnat glädja mig över att få vara ordförande för styrgruppen för projektet mot ett eget hem och utveckla boendeservicen och hobbyverksamheten för utvecklingsstörda i Mustijoki.
- Jag har varit med i diakoniarbetet i Porinainen sedan 1991 och från 1997 har jag fört mitt kunnande till grundtrygghetsnämnden. De största konflikterna upplever jag i situationer då jag för en klients räkning överklagar ett beslut som klienten fått. I en liten kommun är det inga stora skillnader mellan partiernas filosofi, för pengarna sitter hårt åt. Jag upplever att jag arbetar till förmån för alla kommuninvånare, och det fungerar inte på något annat sätt än i samarbete. Inbördes konflikter stiger alltid fram då själviska stävanden kommer med, t.ex. då förtroendeuppdrag fördelas.
- Beslutsfattande tycks glida allt längre från medborgarna, pengarnas makt och eftersträvan efter makt hårdnar hela tiden. Jag skulle vilja stöda medborgarorganisationer samt enskilda människor, för att få deras röst hörd. Det lönar sig att, på sätt eller annat, vara med. Till beslutsfattande skulle jag vilja ha mera öppenhet.
MIKKO AIRAS
Specialungdomsarbetsledare, Imatra (saml.)
- Jag vill främst föra framåt bar- och ungdomsfrågor. Utöver det är stadens livskraft viktig för mig. Jag vill att Imatra också i framtiden är framgångrik. I en livskraftig stad skapas nya arbetsplatser och företag och man koncenterar sig aktivt på att minska ungdomsarbetslösheten.
- Hälsovårdsservicen i Imatra flyttade redan i början av 2016 till Södra Karelens hälsovårdsdistrikt. Vi har alltså redan tagit de första Sote-stegen. Imatra har erfarenhet av vad Sote betyder och vad det för med sig. Jag anser att situationen är rätt bra. Hälsovården fungerar bra och stadens beslutsfattande har varit snabbt och beslutsamt.
- Jag har dagligen arbetat med ungdomar. Fröst i Esbo några år och nu i Imatra drygt tio år. De ungas värld har kommit nära och ser många saker ur deras synvinkel. Det skulle vara märkligt om mitt arbete med e unga inte skulle synas alls i mitt arbete i kommunfullmäktige. Jag har också lovat att i beslutsfattandet främja de ungas sak.
- Jag fattar alltid beslut utgående från min värdegrund. Jag delar en hel del värderingar med samlingspartiet, men inte skriver jag under alla partiets nationella beslut.
- Det skall löna sig att arbeta. Jag skulle vilja ändra systemet så att det alltid skulle löna sig att ta emot arbete. Jag har i mitt eget arbete som specialungdomsarbetsledare och genom mitt företag (Tuplakasi Oy) inom barnskyddet lagt märke till att en del unga vuxna tror att man inte behöver göra något. De nöjer sig med små stöd och är beredda att leva på dem. Jag skulle önska att man aktiverade arbetslösa mera och att småföretagare skulle stöda så att det skulle vara lättare att avlöna tilläggspersonal. Också stödsystemet skulle behöva vara sådant att det skulle uppmuntra att ta emot arbete.
Text Tiina Usvajoki
Bild Scandinavian Stockphoto
