Vårt språk förnyas hela tiden. Också sätten, på vilka, vi använder ord och uttryck har under de senaste åren granskats allt mera. Hur röra sig lyckat med ord i vår förnyade verbala värld?
Speciellt när man arbetar med unga har man mött en ny sensibilitet gällande språket. Lite karikerat handlar det om att man inte mera ser vad man talar om, utan man fäster mera uppmärksamhet vid hur man talar. Mänsklighetens mångfald syns och hörs i språket. Hålls vi, kyrkans arbetsmyror, uppdaterade i de olika situationerna? Utmaningarna har vuxit i klientkontakterna.
Språkvetare och fackboksförfattare Janne Saarikivi grävde inte fram de visas sten ur sin ryggsäck, med vilken vi skulle klara oss i alla situationer. Vi är inte heller i en helt ny situation, trots att det kan kännas så. Språket har alltid förändrats.
- Gamla talesätt glöms och nya kommer i stället. Språket har alltid väckt passion, makt över begrepp och definitioner, säger Saarikivi.
- Samtal med medmänniskorna är alltid bundna till en kontext. Det lönar sig alltid att uppmärksamma situationen och bygga interaktionen i varje sammanhang. Här har ni en styrka redan från tidigare!
Man måste erkänna könens mångfald.
Det krävs en högre klass av sensibilitet och ny renovering av gamla sätt att uttrycka sig, speciellt när det kommer till definitionen av kön. Juridiskt set har vi i vårt land endast två kön. Praxis håller dock på att förändras. Det ser man i olika blanketter och förfrågningar. De som arbetar med skriftskolan har redan vant sig vid att den binära uppdelningen i endast flickor och pojkar hör till det förflutna.
- Rätt sätt att tala beror helt på kontexten och situationen, fortsätter Saarikivi.
Det lönar sig, och man måste, erkänna könens mångfald. Till könet hör alltid starka känslor, skam och stor personlighet. Därför förväntas det av den som arbetar med människor respekt och närvaro. Varje människa måste mötas som individ.
- Varje möte är knutet till en kontext. Också pga. Detta kan man inte ge allmänna råd. Kyrkans anställda är i mötena ofta ställda inför svåra situationer. Man möter mänsklig nöd, rädsla för döden eller existentiell växtvärk. I dessa situationer har man att göra med det mänskliga. Det skall inte delas i bitar eller doseras.
Det mytiska samtalet.
Också trons språk har åtminstone varit på besök i provköket. Ett bra exempel är fader vår – definitionen i bönen ersätts med vår himmelska förälder. Då en sommaranställd i en församling sade så i en förbön diskuterades detta ända ut i diskussionsspalterna. Enligt Saarikivi ändras inte det gudomliga ordförrådet alltid till den gällande tiden.
- Då en människa tar till sig en tro, accepterar hen samtidigt ett ordförråd. Detta är samtidigt ett mytiskt samtal. Kristenhetens Gud är inte mänskligt sätt man eller kvinna. Trots att bibelns text har översatts många gånger, står det i den ursprungliga texten ännu fader. Det är svårt att ändra.
- Orden har i detta fall en roll som index, symboler. Inom kristenheten finn många talesätt som inte förändrats alls. T.ex. Kristus är ännu allsmäktig och frälsare, såsom i NT:s ursprungstexter. Men för oss själva har betydelsen kanske förändrats, vad betyder allsmäktig och frälsare.
Vårt språk är smidigt.
Saarikivi påminner om språkets mångsidighet och hur orden anpassas för olika situationer. T.ex. vid regnbågsmässor används, för den situationen, passande uttryck. Det finska språket är smidigt i många situationer, eftersom det inte har personliga pronomen som hänvisar till kön. Han uppmanar oss att nyfiket, också i nya situationer, på nya sätt, använda sådant vi ärt oss av erfarenhet.
En mångsidig människobild är verklighet nu också i kyrkan. Människans grundbehov har dock inte förändrats. Väsentligast av dem är att bli sedd och hörd. Vi står inför en bestående uppgift, varje dag.
Text och bild Mikko Saari
